Åh, fredag! Och jag är totalt utarbetad efter att ha blivit utskälld av diverse eftersom jag i blixtrande hast tvingades byta konferensdatum. Helt plötsligt blev jag fem år, putade med läppen och ville skrika: "Men det är inte mitt fel. Jag kan inte hjälpa det!" Fast det gjorde jag förstås inte (utom till kollegorna). Istället var jag proffsig och effektiv. Gladlynt och mild, och tog emot klagomålen med en hjälpande vänlig hand. Men inuti bets jag såklart en smula. Tydligen kan jag när jag vill. Det känns tryggt att veta. Och nu vill jag bara däcka i sängen. Under filten som jag fått av kommunledningen. Fast vad vore en fredag utan AW? Svar: Ingen fredag alls. Det blir inget flaxande inpå sena timmen inatt dock. Snarare lite lugn och stillsam samvaro i en fönsterkarm ut mot gambianrondellen. Och lite häng med den mest komplicerade, men absolut sötaste irländaren i mannaminne. Tjusningen i att bjuda på te och munhuggas är verkligen förbannat underskattad.
Robyn – Don't Fucking Tell Me What To Do
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar