Breaking point

Det finns dagar när det känns som om jag ska gå sönder. Dagar när jag inte är kapabel att gå utanför dörren därför att funktionen en fot framför en annan helt enkelt inte fungerar bortom min lägenhet. När allt hinner ifatt mig och golvar mig totalt -- ner, ner och in i mörkret. Allt blir blytungt, tankarna svarta och knivskarpa. Ingen trötthet, istället framträder allt med en sådan intensiv skärpa att det gör ont. Kraven att vara lite mer, lite större, lite längre, lite bättre. Då måste jag stänga ner alla mobiler, allt kontakter med yttervärlden. Och vända inåt. Det varar aldrig länge. Bara tillräckligt för att jag ska känna hur jag går i kras. En smula.

Jag har vant mig, men jag är aldrig beredd.

Brandi Carlile – That Year