bloggportalen

måndag 31 oktober 2011

A thousand and one reasons

Du har rätt, vet du. Jag vet inte hur du vet, men du gör det. Jag gissar att du är precis lika intuitiv som jag. För någonting annat håller på att komma emellan. Och då väljer du såklart att flippa ut totalt. It´s just your way. Jag tror att du är ovan. Så ovan vid att någon annan håller i trådarna. Det är därför du jagar mig om och om igen. På de mest underliga tider. I fyra månader har jag kunnat sätta klockan efter dina samtal. På dag och tid. Nu är du totalt oberäknelig. Du ringer när du brukar, men hör också av dig vid tidpunkter när jag är ovan att behöva hantera dig. Du frågar saker jag är ovan att svara på (när det gäller dig), du vill att vi ska resa till andra städer, du vill att vi ska laga mat och se borta med vinden, men samtidigt är du är hård som flinta (pansaret är tillbaka och den lilla glipan där jag smet in är stängd). Varje gång jag säger: "No, I´m busy", tänker jag: "Det där var nog sista gången". Men så plingar telefonen till igen, (du skriver sms -- du skriver aldrig sms!) och du är på andra sidan. Jag svarar någonting förstrött och tänker i andra banor ganska direkt efteråt. Men så plingar det till igen och igen. Du skrämmer mig inte. Jag skulle aldrig kunna vara rädd för dig, men jag undrar -- hur du vet. Hur du visste redan i helgen. Innan jag ens riktigt visste själv. Jag är inte en person som tror på det övernaturliga, men det har hela tiden varit någonting mycket annorlunda med denna romans. Hur jag vandrade in, (på ett ställe som jag hatar), hur du sa saker som i min bok förtjänade tiotusen örfilar, men i slutändan tog jag emot ett glas vin (jag som alltid, alltid betalar för mig själv) och sedan gav jag dig mitt telefonnummer. Hela den rafflande sommaren. Allt som flimrat förbi mellan raderna -- för egentligen behövde vi aldrig några ord. Sedan konflikt, hårdhet och frånvaro. Men hela tiden kände jag dig. Jag kunde hålla på att sortera min tvätt utan en tanke på någonting för att plötsligt behöva stappla baklänges och föra handen till hjärttrakten. Din närvaro var så stark att jag golvades. Vi har alltid haft en nästan kuslig, telepatisk kommunikation. Därför vet jag precis vad som händer i dig nu. Du är tung. Du är arg. För det är alltid den vägen du väljer. Det är en av anledningarna att jag inte kan stanna.

Men det finns tusen andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar