Away, but you´re still here...

Jag fick flyga sextio mil norrut för att distansen skulle infinna sig. För den är här nu. Du är fortfarande i mitt huvud. Fortfarande i mitt blod, men jag kan se ut och bortom våra gator, våra vägar. Genom stan. Från Södra Skolgatan och österut. Nattliga vandringar med min hand i din, så nära, nära. Jag undrar vad du egentligen tänkte. Du var ju så ovan vid att sätta ord på känslor, den sämsta. Du exploderade och grät istället. När du minst anade. Jag kommer att se dig lite överallt ett tag, hjärtat kommer att lyfta en smula bara för att komma ner igen. För det kommer inte att vara du, bara någon som på långt håll påminner om dig. Men min stad är vår nu. Inte min.  "We ended on a really bad note, but I hope things are ok between us. I hope you think well of me, as I do of you." Det är inlagt i min telefon. Under sparade meddelanden. Ännu vet jag inte om jag kommer att trycka på sändknappen...