Men för helvete!

Jag vet att jag är ung. Men du, jag är inte så ung som du tror. Fast visst är jag oprövad och stelbent. Lite som Bambi på hal is. Betyder det att jag ska behöva leva i en ständigt pågående daglig maktkamp? Att jag ska behöva stå ut med aggressivitet och hotfullt beteende?  Att jag sött men krampaktigt ska le vidare i det oändliga? Så att problemet blir mindre synligt, men fortfarande jäsande och bubblande där under utan. Plötsligt längtar jag efter ålder. Inte efter gråa hår och rynkor, men efter den tyngd som kommer med erfarenhet. Fast jag älskar ju att vara där jag är idag. Jag tycker om att vara mittemellan. Att vara vuxen, men att fortfarande minnas hur det var att vara 16 år och kär för första gången. I gränslandet mellan barndomen och vuxenvärlden. Så nej min vänner, jag tänker inte förändras. Och detta är egentligen inte min fight. Så jag vänder mig bort nu. Och låter den fina, gråhåriga mannen ta striden. Men jag slötittar kanske lite från sidlinjen. För kanske, bara kanske, kan jag lära mig någonting. 

Beastie Boys – Sabotage

Drömmar om tyll

Jag minns fortfarande när jag såg min allra första balett. Jag var liten, fem kanske, och föreställningen var Svansjön av Tchaikovsky. Teatern var gigantisk och storslagen. Böljande sammet ramade in de breda fönstersmygarna och gnistrande, jättelika ljuskronor hängde ner från det höga taket. Kvinnorna hade fina klänningar, vågor i håret och rött läppstift och männen stoltserade i mörka kostymer med blankkammat hår och doftade av rakvatten. De långa, vackra, glänsande ektrapporna som ledde upp till vår salong såg ut som de var hämtade direkt ur dekoren från Borta med vinden och jag kände mig som drottningen av Saba när jag liksom svepte uppåt i min nya, röda volangklänning som farmor sytt. I hopp om att jag skulle hålla mig lugn placerades en godispåse i min ena hand och en Kalle Anka i den andra och så började föreställningen. Men de sega fiskarna fick stanna i sin påse och Kalle glömdes. Istället sveptes jag bort av dånande stråkar, pampig, färgsprakande scendekor, vackra ballerinor i fjädrande tyll och stiliga, välväxta balettdansörer. När jag dansade hem den kvällen mellan mamma och pappa var jag tveklöst förlorad. Och alltsedan dess har förmågan att uttrycka sig med kroppen varit den talang jag mest åtrått. Det jag behöver många ord för att säga, med svart bläck på vitt papper, säger dansaren med en gest, ett steg, en rörelse. Så levande, framåt, alltid framåt och vidare. Jag är fortfarande förhäxad.

Tchaikovsky – Swan Lake - Scene

Mitt livs bokhylla

Detta är de fem viktigaste böckerna i min "Mitt livs bokhylla". Det var såklart svårt att välja, men rent spontant var det dessa som dök upp i huvudet när jag såg utmaningen på: http://www.bokhora.se/blog.

• "Jane Eyre" av Charlotte Brontë. En kraftfull och förtrollande skildring av en vildsint och förbjuden kärlekshistoria bortom alla gränser. För mig är Jane Eyre den allra största, romantiska hjältinnan i världslitteraturen.

• August Strindberg och "Röda rummet". Egentligen var den nog min allra första stora läsupplevelse. Berättelsen om den unge Arvid Falk hade så många bottnar och lager. Och de undertryckta känsloströmmarna accentuerades av Strindbergs fantastiska språk. Att den dessutom var samhällskritisk förstod jag nog inte förrän långt senare.

• Böckernas bok -- "Mästaren och Margarita" av Michail Bulgakov. En orgie i magisk realism som visar att linjen mellan ont och gott, galenskap och visdom är ytterst, ytterst tunn. Dessutom var det Boken som faktiskt ändrade riktningen på mitt liv.

• Och så "Anna Karenina" av Leo Tolstoy. En tragisk saga om en vacker, passionerad och olycklig kvinna som trotsar alla konventioner och tar sitt öde i sina egna händer. Normer och värderingar omkullkastas. Den vedertagna moralen krossas och Anna Karenina betalar ett högt pris för sin frihet.

• Slutligen den cyniske, ironiske och briljante Oscar Wilde och hans "The Picture of Dorian Gray". En berättelse om högmod, förfall, narcissism och om hur lätt en glänsande yta kan spricka. 

Vilka är dina "books of life"?

Sunny sunday!

Jag älskar idag. Trots att jag bråkat med Excel och betalat räkningar. För jag har en ny, vacker, kopparfärgad blus på mig. Och mäktig, amerikansk bilrock i min stereo. Och solen har tittat fram och färgar allting gyllene. I huvudet planerar jag min resa tillbaka till "the heartland" och mitt återtåg till vackraste Sankt Petersburg nästa vår. Och jag förundras över att allt som varit sönder kan lagas igen. Och så äter jag hemmagjord, gräddig polkagrisglass och dricker nymalet kaffe ur en storblommig kopp med guldkant.

Five For Fighting – Chances

Hjältar

Den 12 mars 1945 rullade den första kolonnen av svenska bussar och lastbilar, vitmålade och med stora röda kors - "de vita bussarna" -över gränsen till Tyskland. Målet var landets koncentrationsläger och de skandinaviska fångar som tyskarna nu i krigets slutskede desperat försökte städa bort. Men fokus blev snabbt ett annat och istället räddades tusentals liv oberoende av nationalitet och härkomst. Transporterna gick dag och natt och de 250 tjänstgörande utgjordes av unga, frivilliga från runt om i Sverige. Huvudansvarig for expeditionen var vice ordförande för Röda korset -- Folke Bernadotte.  Under en enda dag, den 22 april, evakuerades 4480 människor från koncentrationslägret Ravenbruck i Tyskland. Och totalt, under dessa dramatiska dagar i krigets slutskede, så räddades runt 27000 människoliv. Många tusen var judar. 

Jag såg en av de vita bussarna idag. Och jag träffade en man vars mamma var hjälparbetare den senvåren 1945. Han lärde aldrig känna henne. Hon dog av fläcktyfus under en av expeditionerna när han bara var 14 månader gammal. Men det lös i ögonen på honom när han talade om hennes hjältemod.

En stolt nörd!

Jag är inte en särskilt creddig person. Faktum är att jag är ganska töntig. Och även om jag försvarar mig med att jag faktiskt är ganska cool i min brist på coolhet så kvarstår vissa faktum. Jag älskar sentimental, sötsliskig bible belt country ála Keith Urban (fast tekniskt sett är han förstås australiensare) och Martina McBride. Jag är oerhört sentimental och när jag hör hennes låt "Independence Day" eller Trisha Yearwoods "She's in love with the boy" gråter jag som ett barn och vill ta hela världen i famn. På min lista finns även en förkärlek för dåliga, dåliga australiensiska serier ála Flying Doctors (min favorit) och de fantastiskt snygga och påhittiga döttrarna i McLeods Döttrar. Jag är ett stort fan av Bonanza (särskilt Hoss Cartwright) och när jag bodde i USA hade jag allvarliga planer på att försöka bli en Junior ranger. Jag har i vuxen ålder varit slaviskt beroende av Heroes of Might and Magic och Diablo och jag gråter av glädje när jag ser filmen Hook. Och så är jag förtjust i minigolf och avgudar Irlands okrönta chick lit drottning Miss Marian Keyes. Så nej, jag får väl ge mig. Jag är en nörd. Och även en tönt. Men vet du vad? Jag är rätt nöjd med det.

Trisha Yearwood – She's In Love With The Boy

Finns lyckan?

Det tror jag. Men bara någon fulländad sekund i taget. Och just för att vi ska fortsätta stäva efter mera. I lyckan finns ingen spänning eller strävan. Ingen utveckling, inget djup. Lyckan är. Endast en kort, perfekt sekund. En not, en bild, en tanke, en beröring, ett ord, en blick. Men aldrig ett liv. Istället är det lidandet som ger oss vingar och som för oss framåt. Som får oss att utvecklas, att växa och skapa. Och fortsätta att sträva vidare. Framåt. Efter den där lilla fulländade sekunden.

Mat Kearney – Straight Away

"Jag har stressat som en tattare!"

Ursäkta, men är det en vedertagen sanning att tattare generellt stressar mera än...eh, ja än alla som inte är tattare? Och ursäkta igen, men vad är egentligen en tattare? Skulle det vara ok att byta ut tattare mot till exempel neger? Eller homosexuell? Eller politiker? Kanske det. Och kanske ska vi omgående börja kalla chokladbollen vid dess rätta namn också. NEGERBOLL...(smaka på den) för det är ju så fasansfullt viktigt att vi bibehåller vårt vackra, svenska arv. Och bevare oss väl för kebaben också...och pizzan och ja, potatisen ju... Och nu blev jag sådär arg igen. Dags att visa tänderna mina vänner. Och kanske bitas lite också.

Rage Against The Machine – Killing In The Name

Love affair

"din hand...
 din hand vilar
på min ärm
en beröring
som för ett ögonblick
upphäver
att vi en gång båda
är borta"

(lånad av Gösta Friberg)

Jag älskar böcker!

Känslan av krispigt, nytt papper när jag först slår upp dem. Eller den lätta, mättade doften av mögel och trycksvärta som fyller luften när jag packar upp de fynd jag gjort efter ett besök på mitt favorit antikvariat. Orden liksom stirrar på mig. Förmedlar en känsla av att allt, verkligen allt är möjligt. En smart och charmig elefant som stjäl hallonsaft på en cirkus i ett tidigt svenskt 1920-tal. Den våldsamma och vackra historien om den inspärrade Mästaren som letar efter sin Margarita i sällskap med djävulen, schackrutiga män med monokel och stora, svarta spårvagnsåkande katter. Eller den vackra, olyckliga kvinnan som försmår sin åldrande make med en ung älskare i ett vintrigt Sankt Petersburg, för att sedan förgås av sorg och skuld. Orden tar oss någon annanstans. Presenterar en tillflyktsort. Ett drama. Ett nirvana. Historien är aldrig densamma, men alltid någonting annat än det vi har. Det finns böcker som faktiskt förändrat mitt liv. Inte bara påverkat mina tankar och min personlighet utan även ändrat riktningen. Det kan inte bli större eller vackrare än så.

Huvudet på spiken

Det finns egentligen bara tvenne ting, vetenskap och åsikter. Det ena föder kunskap, det andra okunnighet.

- Hippokrates

Miss Ormet

Kids, känner mig våldsamt oinspirerad idag. I need a vacation! Och är förbannat trött på att känna mig som bambi på hal is. Och så visar jag tänderna och väser ganska frenetiskt. Men nu drar jag ut kontakten till allt som stör mig. Iallafall för ikväll.

 Och detta är fanatiskt kul! Arlo Guthrie – Alice's Restaurant Massacre

Min goda fe

Hon föddes 1923. I Buster Keatons och Charlie Chaplins tidevarv. Igår fyllde hon 87. Min farmor. När jag var liten var hon mitt nav. Vi plockade pumpor i hennes stora trädgård och sålde dem sedan vid ett rangligt bord på trottoaren. Vi skördade feta, gula morötter och rädisor så starka att ögonen tårades. Och hallon och jordgubbar, från dignande plantor i trädgårdslandet. Av dem gjorde vi knapriga pajer och kräm som var len som silke. Och vi åkte till sommarland där vi hoppade studsmatta, paddlade kanot och grillade korv som vi åt svartbränd med massor av ketchup. Och så lekte vi med katter, alltid katter. Olika genom åren. Den pratsamma Misan med sin råttsvans, bröderna Filur och Gossen, vackre och arge Sotis och skygge Tasseman. Nuförtiden är den den fete och fräcke, men oehört charmige Sot som hänger henne i hasorna. Och så sydde vi, jag och farmor. Ballongkjolar i blänkande, blått acryltyg och när jag blev äldre, avancerade spetsbyxor med utsvängda ben. Jag hade redan i tidig ålder mycket bestämda idéer angående mina kläder och hon knorrade ofta över de fantasiskapelser jag ville vi skulle realisera. Men i slutändan gjorde hon ändå alltid som jag ville. Min barndoms djungel svämmar fortfarande över, fylld till bredden av prunkande blommor och välsmakande grönsaker och frukter. Och i växthuset finns glänsande, färggranna tomater och  klasar med gröna, söta vindruvor. Persilja och dill i drivor och citronmeliss och mynta som på eget bevåg har spritt sig över hela trädgården. Och farmor finns kvar. Hennes en gång så vackra, mörka hår är helt vitt nu och huden i ansiktet är rynkig och papperstunn. Men för mig är hon så vacker. Och precis som när jag var fem finns det ingenting hon inte skulle offra för min skull. Hon är min farmor. Och min goda fe. 

Elegi

Jag är en lyckosam människa. Men jag har inte alltid varit lyckosam. Ni som känner mig vet hur lång min resa varit. Men jag är här nu. Tack vare många, men mest tack vare mig. Jag har egentligen inga visdomsord att ge. Bara att ibland kan du inte skydda dig. Ibland delar livet ut knytnävslag efter knytnävslag tills du kämpar efter att få luft. Och det finns inte mycket att göra åt saken. Hur ont det än gör så kan du inte förändra någonting. Vi har alla vårt alldeles eget sätt att hitta ut. Det är nog det enda jag kan säga med säkerhet. Att du faktiskt hittar ut. Och ja, livet blir aldrig detsamma, men någonstans är det också det som är meningen.

Och ikväll tittar jag tillbaka några år...och lyssnar på vackraste Lars Winnerbäck och Hovet – Elegi - Live Mariestad 24 juli 05

Provocerande mossighet

Detta är jag. Som ni vet. Och jag blir lika förvånad varje gång en man (gärna modell äldre) tillskriver mig vissa bestämda egenskaper på grund av att jag råkar vara kvinna. Mjuk, omhändertagande, skör, bra på att ta hänsyn och (såklart) en fena på att diska kaffekoppar. Excuse me, what century is this? Klarade vi inte av denna fighten på 70-talet --och var du inte ung då? Och det var han ju, men han tycker att det är bekvämare att kategorisera. Alltid svårare att se individen, jobbigare, hon går ju inte att placera i en box tyvärr. För hon är just en människa --och därför mångfacetterad. Men gubbe lille, ta och lyssna nu för så här är det! Ja, jag är omhändertagande och jag är mjuk och ibland skör. Men jag är också arg som fan, lättirriterad, hård som flinta, bra på att trampa folk på tårna och jag hatar, hatar, hatar att diska kaffekoppar. There you have it!

Ani Difranco – Not a Pretty Girl

Sugar rush

Det var varmt inatt. Ljummet och ljust och festival i stan. Lakritssnören i lysande orange och pulserande lila. Munkar med färgglatt strössel och pudrigt socker. Krispiga belgiska våfflor, heta direkt från järnet och nymalet, tjärsvart kaffe från ett stånd i gathörnet. Och ett gammalt magiskt pariserhjul som jag ville åka runt i i en evighet. Fast jag åkte inte. Istället drack jag vin och åt munkar och tittade på langosätare och kände hur min stad sjöd av liv. Och jag tänkte att såhär, just såhär har det alltid varit --över gränser och genom tid och rum. Sedan cyklade jag hem och lyssnade på underbart, pudersockrig countrypop.

Taylor Swift – Mine

Absent friends

One world people! With room for all kinds of thoughts, opinions and views. But when it comes down to it, we are not very different after all. I am extremely thankful to have been able to experience some of the globe first hand. But even though the world seems a smaller place than when my grandma was young, it is still to darn big! And I wish you were just a short drive down the road. Because it all started with you. With pickup trucks and lightning bugs. Red dirt and warm hearts. And friends, I am so grateful --more than you will ever know. Thank you!

Brooks & Dunn – Red Dirt Road

Ibland behövs inga ord!

Så bra, nu vet jag vem jag ska rösta på den 19:e september!

Va?

Och vad är det förresten med Jämtin och Baylan? Butler i tunnelbanan? Har världen blivit helt galen? Att ha tillgång till en butler i vardagen är plötsligt en reell möjlighet, men skattesubventionerad städhjälp fördöms. Statliga lösningar är inte alltid bättre än privata. Ibland är de helt enkelt lika förbannat dåliga. Som nu. Fy skäms!

"After all, tomorrow is another day"

Idag har varit en sån där dag. När det känts som om livet smällt mig på fingrarna gång på gång. Men trots att jag mest ville rulla ihop mig till en liten boll och sova vidare i morse när klockan ringde så tog jag mig upp och iväg. Som vi alla gör, i regn och solsken, i sorgen och lyckan. Och det är nog bra. Att veta att världen inte stannar upp. Det känns hoppfullt på något vis.

Tori Amos – A Sorta Fairytale

In between days

In dark little rooms
there is a perfect
temperature for spilling our youths
Sometimes I can see Narcissus
on the black counter
Tilted as you wish, it remains horizontal
like fragments of a dream

Det annorlunda

De finns människor som går sin egen väg. De känner sig ofta annorlunda, ibland utanför, men egentligen är de bara bra på att tänka och göra utanför boxen. När det kommer till kritan tror jag är vi alla är stöpta i ungefär samma form och att individualismens fokus på att vara unik mest är en chimär. Men det finns beteenden som faktiskt är annorlunda. Ett annorlunda som varken är charmigt eller unikt, bara sorgligt, enerverande och ibland förfärande. Människor vars beteende är så främmande att det ter sig omänskligt och skrämmande. När blir det annorlunda konstigt? Ja, vi drar förstås inte gränsen på samma ställe du och jag. Men det finns vissa saker som de flesta av oss nog har svårt att relatera till --som mord, våldtäkt eller krig. Fast egentligen --varför är dessa teman så främmande? Konflikten mellan Hutu och Tutsi i Rwanda som ledde till ett av vår tids stora folkmord, eller inbördeskriget på Europas bakgård i forna Jugoslavien -- med sina massvåldtäkter, massgravar och massakrer. Var dessa människor verkligen så olika dig och mig? Troligen inte. Istället måste jag citera Ibsen: "Det är nog så att onda dagar föder onda tankar."

Josh Ritter – Girl In The War

Vad lägger du i din vågskål?

Det finns olika typer av rättvisa. Den som skipas av lagen --och som på många sätt är grundbulten i vårt samhälle. Men också den vi skapar tillsammans --från människa till människa. Vi kan kalla det för jämlikhet eller solidaritet -- eller socialt kapital om vi ska vara akademiska. Men vad vi än sätter för ord på begreppet så handlar det om hur vi väljer att behandla våra medmänniskor. Det finns ingen direkt personlig vinst i medmänsklighet (om vi inte räknar eventuell karma eller känslan av att göra gott). Men den långsiktiga, samhälleliga vinningen är enorm. Jämlika samhällen är inte bara trevligare att leva i; vi lever också längre, lyckligare och hälsosammare liv. Risken är mindre att vi involverar oss i kriminalitet, utsätts för våld eller fastnar i drogmissbruk. USA är ett av världens rikaste länder, med en generellt hög inkomstnivå per person. Nationen är också en av västvärldens mest ojämlika och brottas med skyhög mordstatistik, hög våldsnivå och en pågående fetmaepidemi.

Vilken typ av samhälle vill du ha? Det är ditt val. Gör din röst hörd den 19 september!

Timbuktu – Alla Vill Till Himmelen Men Ingen Vill Dö

Jag springer, alltså lever jag!

Jag är en löpare. Känns konstigt att skriva det eftersom jag så länge velat vara löpare, men aldrig riktigt kommit till skott i praktiken. Men sedan sju veckor tillbaka är det alltså äntligen sant. Och nej, de första tre veckorna var inte alltför härliga. Säkerligen har allehanda sommarsläntrande människor skrämts både av mitt flåsande och min arga uppsyn när de mött mig i parken. Men nu springer jag med lätthet i stegen mina fem kilometer flera gånger i veckan. Det är power mina vänner. Och mind over body! Undret som hjälpt mig på vägen heter runningmate och finns att hämta helt gratis på http://runningmate.podomatic.com/.

So blessed!

Hörni, så här nöjd är jag ikväll! Jag känner mig ungefär som en katt med gräddmustasch eller ett barn i Willy Wonkas chokladfabrik. Så tacksam och nöjd och full av energi efter en helg fylld med fantastiska möten med många av de finaste av de fina!

Och så lite lovely, okreddig country and western på det -- Keith Urban – Days Go By
Oh mama, det blir inte mycket bättre än så!

Perfekta kanter

Vad hände egentligen med att göra sitt bästa? När exakt övergick det till ett behov att vara bäst? Och att prestera för att vara någon. Den fåfänga strävan efter en perfektion som inte går att uppnå. Det spelar väl ingen roll egentligen. När det började. Det som är viktigt. Livsviktigt. Är istället att ta sig själv i örat när kraven blir för uttalade. När de hotar att stjälpa istället för att sporra. Linjen är hårfin jag vet, men försök stänga ner de yttre kanalerna för en stund och gå inåt. Ställ frågan --vad vill jag? Och ta dig tid att faktiskt lyssna på svaret.

Idag i regnet lyssnar jag på the lovely Robyn – Hang With Me (Edit)

Hur ska det gå?

Jag har tusen saker att göra nu i helgen. Och lika många människor att träffa. Men vad jag mest av allt undrar över är: Pixies – Where Is My Mind?

Och jag är helt övertygad om att det är i min soffa!

Du,

en magisk dag för länge sedan i Helsingfors. På centralstationen, på väg ut till livet. Med en jazzande solros i min backpack. Var är du nu? 

Eyes
Stripped down
Naked
Watching in silence
The dancing man
a picture
In between
Notes

Trapped
Framed
Frozen


The Jesus And Mary Chain – Just Like Honey

NEJ, aldrig i livet!

Är det fler än jag som har problem med människor som försöker säga till mig vad jag ska göra? Det blir verkligen tvärstopp på alla cylindrar! Någonting som också slår mig är hur många människor det finns som faktiskt vill bestämma över andra. Hur bestämmandet i sig blir ett mål. Det spelar mindre roll varför och i vilka frågor --det är det faktiska bestämmandet som blir en prioritet. Då ser jag rött! Ibland blir jag trött på att jag är så känslig på den här punkten, men för det mesta känns det mest hälsosamt. För är det inte så att det bästa ledarskapet...och de bästa ledarna, leder mer genom exempel än någonting annat. Jag tror knappast Mandela körde med härskarteknik och auktoritära metoder --inte heller Obama. Och för mig är dessa män exempel på två riktigt stora ledare. En sådan ledare vill jag bli. En gång. Och tills dess betackar jag mig från vardagsfascismens tyranni!
 
Och lyssnar på: Sex Pistols – Pretty Vacant

Jordens coolaste kvinna

foto@ninnouchka

Äntligen, äntligen är den här. I min brevlåda! Den okrönta punkdrottningens självbiografi. Så ikväll lämnar jag inte min soffhörna frivilligt!

An ode to romance

foto@ninnouchka

Jag är en hopplös romantiker. Men då menar jag inte den skinande, plastiga och fyrkantiga typen av romantik alá röda rosor, middag med levande ljus och pojke möter flicka. Istället förtrollas jag av det vilda, det oväntade och det komplicerade. Av vindpinade, öde hedar och karga kustlinjer där vågorna piskar mot svart, blänkande sten. Varm choklad med rom framför brasan i knarriga gamla skinnfåtöljer på en engelsk pub. Oväntade möten med förtrollande förtrolighet och gamla dammiga böcker med snirkliga inskriptioner. Så jag kan fantisera om vem som läst och ägt dem tidigare. Mörka små antikvariat som luktar mögel och minnen och som drivs av gamla knarriga gummor och gubbar och ekande, tomma tågstationer i gryningsljuset. Mina ögonblick är inte enkla, eller glansiga, eller odelat vackra. Men det är nog därför de berör mig så djupt. I glansig perfektion finns ingen strävan. No forward movement. Och jag vill ha mer, alltid mer -- än det som syns på ytan.

Glimrande dubbelmoral

foto@ninnouchka

Idag har jag sett hopplöst vackra rosor! Som fått mig att vilja sadla om och bli trädgårdsmästare. Eller iallafall flytta ut på landet. Och sedan var steget inte långt till Henry David Thoreau´s rader:

"I went to the woods because I wished to live deliberately, to front only the essential facts of life, and see if I could not learn what it had to teach, and not, when I came to die, discover that I had not lived."

Och det är ju hopplöst romantiskt förstås. Men sedan kom jag på att den gode Henry (under sin skogsvistelse) dagligen besöktes av en kvinna som tog hand om tvätt och städning samt lagade hans mat. Let´s give him an A for effort though!

After hours

foto@ninnouchka

Det är någonting mycket osvenskt med den första halvtimmen efter stängning. Samstämmigheten ligger som en tät filt över nattklubbsutgångarna och vi sträcker ut armarna och omfamnar varandra och världen. I denna stund ger hjärnan efter totalt för hjärtat och vi formar en enda stor pool av förståelse och värme, av lusta och desperation och av medkänsla och ensamhet.

De sista desperata raggningsförsöken. Tjejen som gråter mot sin kompis axel medan hon upprepar, "men jag älskar honom, men jag älskar honom". Killarna som ger sin taxi till två överförfriskade unga tjejer. Mannen som klappar mig på kinden och säger att livet är svårt. Den främmande killen som skyndar fram mot en kräkande tjej och håller undan hennes hår. Emma som kramar mig och viskar att hon älskar mig. Alla dessa scener är klippta ur samma mall och ofrånkomligen utspelade sig liknande scenarion runt om Sverige i natt. Och på något vis lyckas det vara både sjaskigt och vackert på en och samma gång.

Förtrollande --Kate Bush – Breathing

Jag hade fel!

foto@ninnouchka

Sommaren är långt ifrån över. Märkte jag igår kväll på en uteservering med alla lovelies, vinglas i hand och ljummen vind i håret. Men jag måste ju vara säker --så jag testar ikväll igen!

You talkin´ to me?!

foto@ninnouchka

Vänner! Gå utanför era roller ofta! Så ofta ni kan! Kämpa emot när människor försöker placera dig i fack och även om de skulle lyckas -- det är du som bestämmer om du snällt ska stanna kvar eller om du högljutt ska lämna boxen. Gör tvärtemot! Ifrågasätt! Tillåt inte andra människor att begränsa dig. Be bold. Be beautiful. Skrik, skratta och sluta aldrig utvecklas --aldrig förändras. Vågar du inte? Visa tänderna och fake it till you make it honey!

Patti Smith Group – Rock N Roll Nigger

Vackrast idag!

foto@ninnouchka

Och så får ni blommor också. En bild jag tog efter en ljuvlig utomhusfika bland blommor och blad idag. Ett bevis för att summer is in the air ett litet tag till iallafall!

And Europe will be stunned

foto@ninnouchka

För ett par dagar sedan besökte jag en helt fantastisk utställning på Moderna. Den bestod av fyra kortfilmer som behandlade Israel-Palestina konflikten på ett starkt och effektfullt sätt. Med mycket små medel skildrades det sjuka, men också naturliga i att ärva en konflikt mellan och över generationer. Vi kan nog aldrig förstå hur ordet förrädare kan bli en naturlig del av ett folks språkbruk, men vi har ett ansvar att iallafall försöka. Och att ställa krav. Men mest av allt måste vi börja ta ansvar för det val som FN gjorde 1948. För även Sverige har en del i denna mycket smutsiga byk.

Och lyssna in er på: Roman Andrén – Piranha(The Buffalo Hunt)

Jag frågar mig!

Hur kan 6 månader av ljus bara försvinna, medan lika långt tid av mörker ungefär känns som om det pågår i ett år? Och vi är där nu --i brytpunkten. Augusti redan --nyss var det maj...till och med april...och jag är inte nöjd --jag vill ha mer!

Jag vill ha fler salta bad, mer soldränkt sand mellan tårna och fler fräknar!

foto@ninnouchka

Glass med lakritsströssel, strutar toppade med grädde och sylt, popsicles i artificiellt limegrönt och vildaste cerise och violett. Och mjukglass på andra sidan sundet med en slickepinne instucken som pricken över i:et.

foto@ninnouchka

Skogsvägar i skymningen. Mitt i naturens prunkande färgkavalkad. I en ensamhet som helar och ger perspektiv. Omgiven av skogens förtrollande tystnad som är så full av liv.

foto@ninnouchka

Finaste nygamla djurkompisar som förgyllt min existens på nytt.

foto@ninnouchka

Glittrande sjöar som lockar till picknick med halloumisallad och melon och jordgubbskompott, nattliga bad och rendezvous i soluppgången.

foto@ninnouchka

Och solstinna, gnistrande vackra dagar när vi gick på upptäcktsfärd genom sommarsverige och det var så varmt att luften dallrade.

foto@ninnouchka

Med det sagt (gnällt) så följer dagens låttips: Devendra Banhart – Angelika

Godsaker på en lat söndag

foto@ninnouchka

Och så här blev den. Avnjutes gärna tillsammans med Jussi Björling, Orchestra AVRO Di Hilversum & Frieder Weissmann – La Boheme - Che Gelida Manina (Puccini)

En handfull ögonblick och paj

foto@ninnouchka

Dagens låtval: Joseph Arthur – Honey And The Moon

Möten. Tillfällen som ofta kommer mycket oväntat och som du sedan av olika anledningar bär med dig under en lång tid framöver. När du faktiskt inte bara möter utan också ser en annan människa. De flesta personer vi träffar förblir just det, personer vi träffar/träffat... varken mer eller mindre. Men ibland, när du minst anar, ramlar du raklång över en människa och ett öde som faktiskt berör dig. Jag bär med mig en handfull sådana möten. Inte fler än så. Gemensamt för dem alla är att jag sedan aldrig träffat personen igen. En tjej som jag kom i samspråk med en sen natt när jag själv var strandsatt på Hauptbahnhof i Berlin. En kille jag hamnade bredvid en gång när jag flög mellan Washington till Reykjavik. En f.d kollega som jag egentligen aldrig pratat med förrän vi hamnade vid samma barbord en sen och alkoholstinn natt. Och jag tror det är precis vetskapen om att vi aldrig kommer att ses igen som krävs för att känslan ska bli så förtrolig. Det är rätt häftigt om man tänker efter --att någonstans därute vandrar det omkring en handfull människor som faktiskt vet saker om mig som inte ens mina närmsta vänner har en aning om.

Nu ska jag baka rabarber/hallonpaj! Murr!