Det började med ett högljutt pang! När du tog tag i mig vid Folkets den där ljumma sensommarnatten och allt stannade av i några sekunder. Jag fann mig själv hålla andan lite för länge -- sedan stapplade jag baklänges, bort från dina händer, för jag kände direkt att du var farlig för mitt hjärta. Jag minns att jag sprang hem den natten -- hög på adrenalin. Sedan skrev jag ett sms som skulle blivit slutet på historien. Att jag inte kunde. Men "in another life." Svaret kom direkt: "In this life darling." Du fick vänta ett tag, men det blev som du hade förutspått. Och i morse sa vi adjö. Med ett lika högljutt pang som den natten. Det gick snabbt och var mera explosivt än jag kunnat ana. Världen är fortfarande densamma. Fast lite mindre färgstark. Jag är fortfarande jag. Fast lite tunnare och blekare. Tomheten är den övergripande känslan i bröstet. Inte saknad. Jag har liksom stängt ner och stängt av den. Men du kommer att stanna kvar i mig ett tag. Och det kommer att dröja innan jag låter mina tankar bli minnen. Jag vet att det är många som drar en djup suck av lättnad nu. För ni förstod nog aldrig mitt val. Men hörni, han var sjövild och vilse, men inte fel, aldrig fel. Tvärtom, just då, i vårt ögonblick, var han förbannat, vansinnigt, fantastiskt rätt.
Melissa Horn – Dom som bländats av ljuset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar