Ok. Jag är vaken nu. Och klockan är nästan sex. Bra där Nina! Igår fick jag bevittna ännu en tuppfight (ja, Irish var såklart inblandad), jag fick världens finaste komplimang ("du är en intressant människa"), och så fick jag bli skrikig och enerverande plakatfull. Idag känner jag mig som ett mycket blekt lakan och jag kan inte riktigt förstå hur jag ska orka ta mig ut och runt till den där festen ikväll. Nu ska jag äntligen tvätta bort gårdagens smink, fylla tvättmaskinen till bredden och dricka dagens första kopp kaffe.
Jacques Brel – Ne Me Quitte Pas - Ré-enregistrement 1972
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar