Heartbreak är när du försökt och försökt och försökt att lappa ihop i så många år att du gått sönder. Heartbreak är när du lagat och limmat in i evigheten därför att du verkligen, verkligen inte vill gå, även om du borde. Heartbreak är att lämna någon som du lagt ditt liv och din framtid i händerna på -- bara därför att det var totalt omöjligt att göra på något annat sätt. För utan honom skulle ditt liv inte vara värt någonting. Du har vandrat uppför altargången och sagt ditt "I do". Du har lämnat ditt land och kuskat genom the Badlands, förbi Mount Rushmore och genom Yellowstone. Bara för att upptäcka att du är ensam, så ensam in i döden, med bara dina böcker som sällskap. Heartbreak var när du sparade varenda dollar du tjänade i det där heta köket, köpte en biljett tur och retur till ett vinterkallt Norden, bara för att få spendera 48 timmar med henne innan du satte dig på planet tillbaka. Heartbreak var när du lämnade allt du visste, bara för att flyga över halva jordklotet till ett socialistland i fjärran. För att den du älskade var så sjuk av hemlängtan att hennes tårar hade tagit slut. Heartbreak var när du upptäckte att du inte var tillräcklig, att du gjorde fel även när du försökte göra rätt. Att du gick nedför gatan med blicken i marken, stängde in dig mellan fyra väggar, bara för att hon var så rädd att flyga utan dig. Heartbreak är när jag fem år senare möter din blick över ett folkhav och direkt förflyttas in i samma tillstånd som det vi lämnade. Heartbreak är att jag agerar kall och oberörd. Charmig och leende. Bara för att bryta ihop utanför Stadshuset och falla, falla, falla mot marken, därför att benen inte längre lyder mig.
Vissa saker går aldrig över.
U2 – If You Wear That Velvet Dress
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar