Ett kraftfullt elixir -- det där med att tro att man kan rädda någon. Men det är egentligen inte min grej och jag trodde faktiskt inte att det fanns i mig. Så du lärde mig någonting nytt. För ja, du behöver räddas, men jag är inte personen som kan/vill göra det. Så det där sms:et får vara. Det är bättre så. Jag tror ändå du kommer minnas mig som en hägring. Iallafall när allt har lugnat ner sig i ditt huvud. Och du, i all din svärta, i all din ilska, i all din sorg, så räddade du faktiskt mig. Från ett liv som inte längre var mitt. Du såg ett liv som slocknat och en rödhårig flicka som inte riktigt vågade. Sedan vände du upp och ner på allt och jag vågade plötsligt våga igen.
När jag flög in från Stockholm inatt. Kände jag att min vackra lägenhet i hjärtat av Malmö redan var mitt hem. Att det inte fanns någon annanstans jag hellre ville vara. Och när det kommer till dig: Jag gav alltid mer än jag tog. Det är jag glad för idag. För du hjälpte mig förändra allt. Du hjälpte mig tänka om och skapa nytt. Nu? Nu är saker och ting precis, exakt som de ska vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar