Skypifeid

Dina ögon lös när du såg på mig inatt. Rakt igenom datorskärmen och min suddiga internetupplösning. Som vanligt när jag ser dig var det som om en blixt slog ner i hjärttrakten, och jag tappade resolut alla mina tankar på hallgolvet. Igår och imorgon försvann, allt som fanns var du och jag, just då, just där. Med många fysiska mil emellan oss, men egentligen inga distanser alls. Som vanligt. Efteråt kunde jag inte sova. För du var i mitt huvud och hjärtat slog så hårt att jag inte kunde få ro. Så, jag låg sömnlös och log för mig själv medan bandet spelade upp vår sällsamma historia från början tills nu. Jag undrar var detta kommer att sluta...