In limbo

Ok, näsan är nu avsevärt mycket bättre. Vilket betyder att jag har tid och kraft att obsessa över annat. Det känns inte bra det här. Att hänga liksom i limbo. Mellan raderna. Jag är inte byggd för mellan raderna. Och jag är definitivt inte den tålmodiga typen. Men jag har absolut inget val för du är för långt borta. För eventuella frågor som inte lämpar sig för telefon. Ingenting är klart än. Ingenting är på pränt. Och kroppen är i uppror. Ångesten är på plats. Alla tankar sitter på näsan. "I don´t know if it´s real, but it´s how I feel." Men egentligen är det nog ganska enkelt. Om detta är ett spel, om det varit ett spel hela tiden -- då kommer jag att förlora. För shackplanen är inte oändlig och då är det precis här, just precis nu, som du kastar ut ditt shackmatt. Men om det är på riktigt. Allt som sagts och gjorts och passerat. Ja, då sträcker sig historien bortom horisonten -- då spelar det ingen roll att pjäserna ramlat och att vi inte kan komma längre just på detta bräde. Så, det blir långa dagar och nätter framöver.