A long nite

Inatt hade jag lite panik. Över min näsa (och ja, jag ringde och tråkade sjukvårdsupplysningen i arla morgonstunden, bara för att få lugnande besked. "Nej, jag ser ingen anledning till att du ska gå och sätta dig på akuten på grund av svullnaden på din näsa.) Över att du inte hört av dig på många dagar (Och ja, det var nära att jag ringde Sahlgrenska för att se om du fanns där, men jag lyckades avhålla mig.) Men jag kollade Göteborgsposten om och om igen efter knivmord och död. Sedan, när jag satt i sjukvårdsupplysningens ultralånga kö gick jag in på fejjan en sväng. Då fanns där ett mail från dig. Så fullt av dyslexistavfel att jag var tvungen att le. (You´re certainly not a writer darling, but that´s ok -- because I am.) Det förklarade varför jag fått obscena bilder skickade till min telefon i måndags. Det förklarade varför du förhållit dig inkognito sedan förra helgen. Det förklarade att vi är ok. Genom stavfel och abrupta fraser. Och jag är så glad att det är fredag. Jag är så glad att min näsa är bättre denna morgon. Men mest av allt är jag glad att du inte ber mig.