foto@ninnouchka
Jag är en hopplös romantiker. Men då menar jag inte den skinande, plastiga och fyrkantiga typen av romantik alá röda rosor, middag med levande ljus och pojke möter flicka. Istället förtrollas jag av det vilda, det oväntade och det komplicerade. Av vindpinade, öde hedar och karga kustlinjer där vågorna piskar mot svart, blänkande sten. Varm choklad med rom framför brasan i knarriga gamla skinnfåtöljer på en engelsk pub. Oväntade möten med förtrollande förtrolighet och gamla dammiga böcker med snirkliga inskriptioner. Så jag kan fantisera om vem som läst och ägt dem tidigare. Mörka små antikvariat som luktar mögel och minnen och som drivs av gamla knarriga gummor och gubbar och ekande, tomma tågstationer i gryningsljuset. Mina ögonblick är inte enkla, eller glansiga, eller odelat vackra. Men det är nog därför de berör mig så djupt. I glansig perfektion finns ingen strävan. No forward movement. Och jag vill ha mer, alltid mer -- än det som syns på ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar