Vad hände egentligen med att göra sitt bästa? När exakt övergick det till ett behov att vara bäst? Och att prestera för att vara någon. Den fåfänga strävan efter en perfektion som inte går att uppnå. Det spelar väl ingen roll egentligen. När det började. Det som är viktigt. Livsviktigt. Är istället att ta sig själv i örat när kraven blir för uttalade. När de hotar att stjälpa istället för att sporra. Linjen är hårfin jag vet, men försök stänga ner de yttre kanalerna för en stund och gå inåt. Ställ frågan --vad vill jag? Och ta dig tid att faktiskt lyssna på svaret.
Idag i regnet lyssnar jag på the lovely Robyn – Hang With Me (Edit)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar