De finns människor som går sin egen väg. De känner sig ofta annorlunda, ibland utanför, men egentligen är de bara bra på att tänka och göra utanför boxen. När det kommer till kritan tror jag är vi alla är stöpta i ungefär samma form och att individualismens fokus på att vara unik mest är en chimär. Men det finns beteenden som faktiskt är annorlunda. Ett annorlunda som varken är charmigt eller unikt, bara sorgligt, enerverande och ibland förfärande. Människor vars beteende är så främmande att det ter sig omänskligt och skrämmande. När blir det annorlunda konstigt? Ja, vi drar förstås inte gränsen på samma ställe du och jag. Men det finns vissa saker som de flesta av oss nog har svårt att relatera till --som mord, våldtäkt eller krig. Fast egentligen --varför är dessa teman så främmande? Konflikten mellan Hutu och Tutsi i Rwanda som ledde till ett av vår tids stora folkmord, eller inbördeskriget på Europas bakgård i forna Jugoslavien -- med sina massvåldtäkter, massgravar och massakrer. Var dessa människor verkligen så olika dig och mig? Troligen inte. Istället måste jag citera Ibsen: "Det är nog så att onda dagar föder onda tankar."
Josh Ritter – Girl In The War
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar