foto@ninnouchka
Det är någonting mycket osvenskt med den första halvtimmen efter stängning. Samstämmigheten ligger som en tät filt över nattklubbsutgångarna och vi sträcker ut armarna och omfamnar varandra och världen. I denna stund ger hjärnan efter totalt för hjärtat och vi formar en enda stor pool av förståelse och värme, av lusta och desperation och av medkänsla och ensamhet.
De sista desperata raggningsförsöken. Tjejen som gråter mot sin kompis axel medan hon upprepar, "men jag älskar honom, men jag älskar honom". Killarna som ger sin taxi till två överförfriskade unga tjejer. Mannen som klappar mig på kinden och säger att livet är svårt. Den främmande killen som skyndar fram mot en kräkande tjej och håller undan hennes hår. Emma som kramar mig och viskar att hon älskar mig. Alla dessa scener är klippta ur samma mall och ofrånkomligen utspelade sig liknande scenarion runt om Sverige i natt. Och på något vis lyckas det vara både sjaskigt och vackert på en och samma gång.
Förtrollande --Kate Bush – Breathing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar