Jag vet att jag är ung. Men du, jag är inte så ung som du tror. Fast visst är jag oprövad och stelbent. Lite som Bambi på hal is. Betyder det att jag ska behöva leva i en ständigt pågående daglig maktkamp? Att jag ska behöva stå ut med aggressivitet och hotfullt beteende? Att jag sött men krampaktigt ska le vidare i det oändliga? Så att problemet blir mindre synligt, men fortfarande jäsande och bubblande där under utan. Plötsligt längtar jag efter ålder. Inte efter gråa hår och rynkor, men efter den tyngd som kommer med erfarenhet. Fast jag älskar ju att vara där jag är idag. Jag tycker om att vara mittemellan. Att vara vuxen, men att fortfarande minnas hur det var att vara 16 år och kär för första gången. I gränslandet mellan barndomen och vuxenvärlden. Så nej min vänner, jag tänker inte förändras. Och detta är egentligen inte min fight. Så jag vänder mig bort nu. Och låter den fina, gråhåriga mannen ta striden. Men jag slötittar kanske lite från sidlinjen. För kanske, bara kanske, kan jag lära mig någonting.
Beastie Boys – Sabotage
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar