En handfull ögonblick och paj

foto@ninnouchka

Dagens låtval: Joseph Arthur – Honey And The Moon

Möten. Tillfällen som ofta kommer mycket oväntat och som du sedan av olika anledningar bär med dig under en lång tid framöver. När du faktiskt inte bara möter utan också ser en annan människa. De flesta personer vi träffar förblir just det, personer vi träffar/träffat... varken mer eller mindre. Men ibland, när du minst anar, ramlar du raklång över en människa och ett öde som faktiskt berör dig. Jag bär med mig en handfull sådana möten. Inte fler än så. Gemensamt för dem alla är att jag sedan aldrig träffat personen igen. En tjej som jag kom i samspråk med en sen natt när jag själv var strandsatt på Hauptbahnhof i Berlin. En kille jag hamnade bredvid en gång när jag flög mellan Washington till Reykjavik. En f.d kollega som jag egentligen aldrig pratat med förrän vi hamnade vid samma barbord en sen och alkoholstinn natt. Och jag tror det är precis vetskapen om att vi aldrig kommer att ses igen som krävs för att känslan ska bli så förtrolig. Det är rätt häftigt om man tänker efter --att någonstans därute vandrar det omkring en handfull människor som faktiskt vet saker om mig som inte ens mina närmsta vänner har en aning om.

Nu ska jag baka rabarber/hallonpaj! Murr!