Snälla, du måste låta mig vara ifred. Jag klarar inte av att göra det här när telefonen ringer och du är på andra sidan. Du är rädd att förlora. Du är rädd att jag ska fara illa. Du vill ta om hand. Du vill försäkra dig om att du är den jag ringer när det viner runt knutarna. Men jag kan inte. Och du vet det och är rädd. För du vet vem jag är. Precis som du, men ändå inte. Och när jag inte passar mallen så går du bara tillbaka till dig själv för att veta vad som pågår i mitt huvud. Jag vet att du fascineras av mig. Jag vet att jag sticker ut. Jag vet att du aldrig träffat mig förut. Jag vet att exakt samma tankar rasar i ditt huvud som i mitt. Men du måste låta mig gå nu. Kom igen, skaffa dig en snygg distraktion och låt oss bli ett förtrollande minne. Världens vackraste frågetecken. Det finaste, mest blossande utropstecknet. För jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Och jag tror inte jag har kraft att gå en gång till. Det var svårt nog första gången.
Melissa Horn – Under löven
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar