Jaha

"I should´nt even be here." Och sedan rinner tårarna. Herregud, your´re some piece of work. Men jag bryr mig inte. Jag bara skrattar. För nu, just nu, känns det helt rätt. Att du är här. Att tårarna rinner och att du känner så mycket att du går sönder. Dramatiskt så det förslår, men i detta ögonblick -- precis vad jag behöver. I morgon? Ja, i morgon är ju en helt annan dag. Med nya tankar och nya känslor. Och i nästa vecka ska jag träffa någon annan. Han är together. Han är blond och intelligent. Jag tror att det är det enda sättet. Att undkomma dig. För jag kan inte stänga dörren. Jag kan inte gå. Igen. Jag klarar det inte. För du är så mycket och jag gillar mycket. Trots att du däckar på min soffa. Trots att du gråter så fort du kommer innanför dörren. För att du vet att du inte borde vara här. Hos mig. Men du kan helt enkelt inte låta bli. Hur kan jag argumentera mot det? Jag är ju precis, på pricken, likadan.