Jag har aldrig mött någon som har en så stark beskyddarinstinkt som du. Det känns som om jag utan att tveka en sekund skulle kunna lägga vad som helst på dig. För du skulle stå pall. För allt. Jag vet inte om jag gillar den känslan. Den är ny och ovan. Precis som jag är för dig. Igår, när du sprang ut på gatan utan skjorta. Bara för att jag råkat ut för invitationer från ett freak på vägen. "They don´t ever leave Nina." Och allt jag kunde göra var att ta mig för pannan och svara: "Welcome to being a girl." Men du, vem ska beskydda mig från dig? För du är så stor. Och jag känner hur jag håller på att gå ner på knä en smula. Min röst är tunn, mitt pansar rämnar. När jag ser dig har jag svårt att hitta orden. Men jag tycker om hur du ser på mig. När du bjuder mig på te med mjölk vid ditt rangliga matrumsbord. Och i det bleka morgonljuset. Innan du tar på dig dina arbetsbyxor och din hjälm. När jag sitter uppflugen i din breda fönstersmyg och ser världen vakna utanför. Du är plötsligt så ljus och liksom helt öppen, med leendet, alltid leendet på botten. Jag vet inte vart det här kommer att leda. Jag vet inte ens vart jag vill att det ska leda. Men det jag vet säkert är att det inte finns någon jag hellre vill plocka apelsiner med just nu. Även om det kanske kommer att göra ont i slutändan.
Leddra Chapman – Picking Oranges
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar