Fru Rosa

Du har två döttrar som är ute och flyger just nu. Och jag vet att du oroar dig. Men jag har din styrka. Den tar mig framåt. Din överlevnadsinstinkt, som tar mig vidare -- som gör att jag kan hantera det mesta. Och du känner mitt ego. Det är stort och fullt av kraft. Jag säger inte att du inte har fog för din oro. Men du ska veta att när det brinner. När korthuset faller, så står jag fortfarande rak. Det finns inget annat alternativ och du om någon vet det. Eftersom du också levt, alltid och utan uppehåll. Och så har jag ju dig, och den skäggige mannen som man måste läsa mellan raderna. Som jag alltid, utan eftertanke kan rasa ihop hos. För att sedan ställa mig upp och traska vidare in i gryningen. För jag bryts inte. Och jag kommer alltid att göra det som är bäst för mig. Oavsett vad och vilket. Så, ta din golfbag och ge dig ut. Tänk på mig, men le när du gör det. "Ungen är ute och flaxar igen..." För jag behöver flaxa lite just nu. Jag kommer ner igen. Och då är jag rikare, då är jag mer erfaren, då sitter jag vid ditt köksbord och är klokare än någonsin. Det (och tusen andra saker) har du lärt mig.