Ni måste förstå mig. Jag har känt mig död och livlös så länge. Jag har satt en fot framför en annan, livet har rullat på, men allt har fattats. Det är därför jag inte kan gå. Inte än. Det är därför jag säger en sak och gör en annan. Konstant och utan uppehåll. Ni är frustrerade, och med rätta. Men snälla, jag har inte tagit mig vatten över huvudet. Jag vet precis vad jag gör och varför. Jag måste få leva nu. Jag måste få göra allt det där som jag velat göra så länge. Det har ett slut. Men jag är inte där ännu. Och sekunden jag känner att det kostar mer än det smakar lämnar jag utan förbehåll. För jag står mig själv närmast. Alltid. Jag håller med om att jag måste skänka en tanke åt ekvationen. Jag ser att jag riskerar att göra illa. Någon som redan har varit med om alltför mycket. Men ni måste låta mig och honom ta beslutet. För trots allt är han en vuxen man. Med ett ansvar för sitt liv och hur han lever det. Det tänker jag inte ta ifrån honom. Han är värd mer än så. Jag vet att jag är skyddad. Jag vet att nätet som omger mig är starkt, ståndaktigt och står redo att fånga mig. Jag vet också att han är oerhört utsatt. Att jag har ett övertag. På alla möjliga plan. Men tiden är inte inne. Inte ännu. Jag ber er: lita på mig. Bara en liten stund till.
Imelda May – Big Bad Handsome Man
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar