Om...

Åh, jag vill åka till Paris. Och skriva böcker. Ord som blir bilder. Bilder som bli sanningar. Bara jag. Ensam. På ett ringrostigt, vingt hotell där ingen pratar engelska. Där jag lyssnar på Brel och Piaf och känner tiden gå. Du hade tydligen gjort det. Vandrat omkring i Amsterdam med din kamera. Bott och ätit och insupit och skrivit. Det var du som startade allt det här. Den där natten för mer än ett år sedan när det gnistrade till. Efter att vi arbetat på samma kontor i sex veckor. Det var mitt avslut. Jag skulle gå vidare. Men just den natten blev vi lämnade ensamma kvar och delade varandras sanningar för en sekund. Det var förbjudet och därför så oerhört lockande. När jag bläddrade bland dina sidor och förundrades över den du var. Att du pratade flytande arabiska. Att du hade så många vinklar och vrår som jag ville utforska. Fast jag gjorde aldrig det. För jag försöker alltid göra rätt. Och jag var ju någon annans. Men ibland undrar jag...