Pensive

Helg. Och min stackars chef kanske äntligen kan få komma hem från sjukhuset. Han har tydligen lyckats få någonting så osannolikt som ett hål på sin tarm. Även om han troligen kommer att säga upp mig inom snar framtid så tycker jag förbannat synd om den stackars kraken. När jag pratade med honom tidigare idag lät han ynkligast i världen medan han försökte arrangera nycklar till lägenheten i Vasastan som min kollega ska låna när vi flyger upp till Stockholm för business på måndag (själv ska jag såklart bo hos världens bästa, bästa älskling i förorten). Sedan fick jag information om vilken ingång på MAS som gällde samt vilken våning. Ifall hålet skulle bestå. "Det får en att tänka till lite", sa han. "På livet och hur lång tid man egentligen faktiskt har kvar." Och jag förstod precis vad han menade. Jag har hitintills lyckats undvika hål på tarmen, men ingen av oss vet egentligen -- hur lång vår tid är. Därför handlar hela existensen om att faktiskt göra det du vill. Ingenting annat. Och gör det nu! Det handlar om att inte förslösa och om att behandla dig själv och andra (som förtjänar det) med respekt. Att jaga drömmar och mål, men inte glömma bort de som står bakom dig. Som lyfter upp och för dig framåt. Se dig själv som ett gyllene ägg -- dyrbart och oerhört bräckligt, och låt aldrig någon som inte förtjänar dig få behålla dig. Detta (och tusen andra saker) tänker jag på ikväll.