Taken

Du vet att ditt hjärta är tingat. När du träffar någon som du tänkt på länge. Du pratar med honom. Han tar din hand. Han säger att du är unik. Speciell. One of a kind. Han ler mot dig och sitter tätt, tätt intill. Han gör allting, precis allting rätt, men ändå är det fel. För han har inte gröna ögon. Han ser inte ut som en igelkott när du rufsat om hans hår. Hans händer är skrivarhänder. Vita, polerade, inte sargade, brutna. Han får inte tusen skrattrynkor när han ler. Och när han ser in i dina ögon, när han ler mot dig och pussar dig på pannan. Då är det någon helt annan du egentligen ser.