Mannen mellan raderna

Min måttstock har skägg. Min måttstock arbetar lika väl med huvudet som med händerna. Han har fingrar som ser ut som prinskorvar och när han blir arg kan han förvandla dig till sten med bara en blick. När jag växte upp jobbade han alltid över. Jag minns att jag stod i fönstret på andra våningen i det blåa huset vid vägs ände. Jag spanade ut och väntade på att kungen skulle komma hem. Då läste han sagor för mig och ibland somnade både han och jag över boken och fru Rosa fick skaka liv i honom när det var sängdax. Vi hade kuddkrig, kungen och jag, vi spelade kula och vi plockade svamp. Min måttstock är ingen enkel man. Han kan vara så isig att klockorna stannar. Han kan vara tungsint och svårmodig och kan skrämma slag på de flesta om han tycker det skulle behövas. Samtidigt är han obrottsligt lojal, med ett hjärta som klappar starkare än kulingvarning. Han gråter i slutet på sorgliga filmer, dansar gärna genom huset som en virvelvind när han glad och har ett rättvisepatos som är obevekligt. Det finns ingenting jag inte kan lägga på hans axlar. Han fortsätter att stå upprätt, han fortsätter att vara min klippa -- i storm och solsken, i sorgen, i lyckan. Kungen. Min måttstock. Som få kan leva upp till.