Jävlar!

Jaha, så infann sig då gruset i maskineriet. Jag blir så trött. Verkligen. På att livet alltid måste gå i 120. Nu när mitt kärleksliv äntligen nått någon sorts equilibrium så ska annat börja jävlas. Idag kallade chefen in mig igen (och inte till Savoy denna gången). Och cirkus två minuter senare var jag (troligen) uppsagd från och med den första januari (Vilket underbart sätt att börja ett nytt år!) Så ikväll är jag ledsen. Ikväll är jag tom. Jag dricker vin ur mitt allra finaste glas, bara för att fira att det trots allt är fredag. Men jag har bestämt mig för att ikväll får vara en ledsen kväll. Jag tänker tillåta mig att känna mig eländig och att gå och lägga mig tidigt. Sedan, i morgon, är det dags för kraft och krav igen. Men ikväll rullar jag ihop mig till en liten boll och gråter en smula. Jag dricker kaffe med mjölk, äter mintig, mörk choklad och går inåt på ett sätt som jag annars inte tillåter mig att göra. Och så tänker jag på Scarlett and the words simply roll of my tongue: "After all, tomorrow is another day".