Totales

Det är som om jag lever i en förtrollad bubbla. Jag har landat visst, efter alla dessa turbulenta månader, men huvudet är fortfarande litegrann bland molnen. Jag älskar mitt jobb. (Med en chef som minst sagt är lite egen, men som ger mig friheten att ta precis alla beslut därför att han tror på mig.) Jag har min fantastiska lya. Där jag lufsar omkring i sann glädje över att vara precis, just jag och just här. Med plats för mitt enorma avokadoträd, min röda soffa och alla mina böcker. Kretsen är på plats. Och den är vidare och större, men på samma gång trängre än någonsin. De har svart hår, rött, blont och brunt, med ögon som strålar och skrattar och säger: följ med. Nu leker vi! När jag vaknar varje dag gör jag det med ett rungande "good morning morning"! (Sedan sticker jag näsan utanför porten och blir arg som ett bi för att det är så förbannat kallt och vintrigt.) Men när jag tar mig genom stan på cykeln kan jag inte låta bli att flina lite i mjugg ändå. Bara för att Lisaliten väntar på mig på jobbet. Och tusentals arbetsuppgifter som aldrig tar slut, men som passar mig som handen i handsken. Och så har jag dig. Med alla komplikationer, alla demoner och en hjärna som aldrig, aldrig slutar köra i hundratio. Med snabba fötter och ett hetsigt hjärta. Så, ja, jag älskar mitt liv just nu. Gud nåde den som försöker smyga sig på mig med en nål.