Till dig

Jag vet inte om du läser mina rader. Jag hoppas på inte. Men om svaret är ja tycker du säkert att jag är hjärtlös. Att jag har gått vidare fort, alltför fort. Att jag inte ser mig om, att jag stressar obehindrat in i en ny framtid utan att tänka så mycket på vad jag lämnar bakom mig. Men du känner mig. Du vet hur snabb jag är. För mig är förändring lite som att slita av ett plåster. När valet väl är gjort går jag med målmedvetna steg. Men du ska veta att du är med mig på vägen. Att det inte går en dag utan att jag vill ringa dig, för att berätta om mitt liv som aldrig står still. Att jag inte kan se en framtid som du inte är en del av. Att jag ibland tror jag ser dig och att hjärtat brister en smula just då. Så, jag är långt ifrån opåverkad. Och det gör ont. Men jag har alltid varit bra på att dra upp bopålarna. På att leva i nuet. Fast på botten, långt där inne i hjärtevrån är det fortfarande du som håller min hand.