Att glömma att vara rädd om sig

Idag är jag suddig i kanterna, för inatt stod stjärnorna inte rätt. Och huvudet var alldeles för fullt av tankar på sånt jag vill ha men inte kan få. Jag stod där vid baren, vinglas i hand och plötligt försvann alla konturer. Ni som var med mig började gnistra vita i kanterna för att sedan tona bort. Jag hann tänka: det här är inte ok. Och: jag måste hem. Sedan sjönk jag till marken. Fast jag svimmade aldrig. På vägen hem kom jag på att jag inte ätit mer än en fågel under dagen. Och så här, dagen efter förstår jag att jag måste ta hand om mig bättre. För jag har inte råd att falla ihop nu -- livet är alltför levande och nytt och stort. Så nu ska jag parkera på världens bästa blåa soffa hos fru Rosa. Titta på Borta med vinden, äta ruskigt mycket blandgodis och bli förälskad i Scarlett all over again. Not a bad way to spend an evening.