bloggportalen

onsdag 31 augusti 2011

Shelly

Himlen öppnade sig när jag körde hem längs med kanalen. Den sa allt det som jag inte kunde yttra. Alla ord som aldrig blev sagda, helt enkelt för att det inte går -- du är inte längre min. Men du, jag glömmer aldrig. Oss. Vi två. I ur och skur. Rusk och regn. Sol och kvävande hetta. En del av mig längtar tillbaka. En del av mig vill vända om. Men vi vet båda att detta är vad som gäller. It's crunchtime och båten lämnade strandbanken för längesedan. Det är för långt och tungt att ro tillbaka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar