Jag planerar min sorti. Jag planerar mitt farväl. Det är lite olika scenario som utspelas i mitt huvud, men alla innefattar en viss grad av drama. (Såklart.) Någon sa en gång att när du och jag samtalade var det som att bevittna improvisationsteater. Han slog huvudet på spiken såklart. För med dig blev jag stor. Större än störst och jag tror jag hade lite samma inverkan på dig. Undrar hur sista scenen kommer att se ut. Undrar hur du kommer att bemöta det jag kommer att säga. Och, exakt hur bitchig ska jag vara? Jag vill avsluta snyggt, men på samma gång behöver du lära dig en läxa. För detta hade kunnat bli bra. Detta hade kunnat bli bäst. Om du bara slutat gömma dig och tagit tag i det du behöver ta tag i. Då kunde vi ha varit större än störst tillsammans. Ingen kan lära dig det, det måste komma från dig själv, men jag kanske kan så ett enda litet frö hos dig. För du förtjänar allt gott. Jag önskar dig det bästa. Och, trots allt: du är värd mina tårar. Du är värd all ångest och all noja. Men, in the end darling, så är jag värd någon som är bättre än du.
Paloma Faith – Stone Cold Sober
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar