Slutna cirklar

Jag har mött hösten här förut. Bakom detta skrivbord. Färgsprakande kvällar när jag betraktade världen genom fönstret -- alltför länge, för jag ville inte gå hem. Och vintern. Den långa, kalla, isiga, blåsiga Malmövintern. Då satt jag här. Skyddad bakom tjocka rutor, bakom röda gardiner och skrev tal på tal i Excel och försökte förstå vad det var jag höll på med. Igen, därför att jag inte ville gå hem. Våren som kom, äntligen, med spirande knoppar och fågelkvitter. Och med ljuset. Framför allt ljuset. Allteftersom dagarna blev längre, blev det också alltför uppenbart -- jag ville fortfarande inte gå hem. Men jag formulerade nog aldrig den konkreta frågan i mitt huvud: Varför? Istället skrev jag blogg, lyssnade på samma låt om och om igen och drömde om annat än det jag hade. Ingenting nytt under solen. Så, sommar. Och livet bytte skepnad på några veckor. Upp och ner och på ända. Ett år av mitt liv, fyra årstider av samma längtan att faktiskt vilja, önska, gå hem. Detta blir min sista höst bakom samma skrivbord. Nästa blir av en mera energisk, föränderlig och expressiv sort. Jag tror kanske inte att jag kommer vilja gå hem då heller. Fast av helt andra skäl än tidigare.