Solkatt

Åh, vad jag önskar att jag bodde på landet! Så att jag kunde ha min alldeles egen solkatt. Och möjligen bli lite mindre irriterad. Kanske inte så nödvändigt att visa tänderna alltför mycket när närmaste granne bor en kvart bort med bil. Oavsett hur idiotisk nämnda granne än må vara. Fast frågan är om det skulle hålla i längden. Jag har ju en tendens att starta bråk när jag är uttråkad också. Och det känns som om jag kanske skulle bli det --bland alla de förbannat, vackra blommorna och de irriterande, djupgröna bladen. Alltför mycket provocerande stillhet. Så det är nog bäst att jag stannar i stan ett tag till. Där jag är omgiven av en aldrig sinande ström av irritationsmoment. Och där blottande av tänderna faktiskt är en nödvändighet, inte bara en möjlighet. Så tillsvidare får jag umgås med andras solkatter istället. For a while...