Hurra, idag damp Lonely Planet Vietnam ner i brevlådan! Så nu går hjärnan på högvarv. Och hjärtat pumpar lite fortare. Resfebern är här. Södra eller norra? Berg eller strand? Inget är klart. Allt öppet och formbart. Och snacka om att jag kommer att äta ihjäl mig. Och dricka alldeles för mycket risvin. Och bada trots att jag hela tiden hävdat att jag är alltför rädd för stenfiskar och hajar. Men vem är så mesig att de åker till andra sidan jordklotet för att sedan bada i något hotells sunkiga, klorstinkande pool? Det finns liksom inte. Det här är roligt. Planeringsstadiet. Nästan lika roligt som själva resan. Vietnam ligger öppet -- dess blodiga historia, fattigdomen, den färgsprakande kulturen, bristen på demokrati, men också landets skönhet och befolkningens omtalade värme och vänlighet. Och det enda som egentligen är riktigt säkert är att jag kommer att skaffa mig en sån där häftig, trekantig hatt när jag är där. Och att kanske, bara kanske tar jag äntligen mod till mig och riskerar livet genom att hoppa bungyjump från någon öde bro ute i bushen. Bara för att veta säkert att jag lever lite sådär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar