Jag är fast. Betuttad och beroende av ännu en tv-serie. Dr Quinn Medicine woman har aldrig varit någon favorit, men jag lovar, i Öster om Eden är Jane Seymour av lite annan kaliber. Fast de inledande scenerna med de två rivaliserande bröderna Adam och Charles är långt ifrån bra. 35-åriga skådespelare (med begynnande flint och kulmage) som ska agera tonåriga hetsporrar känns inte särskilt trovärdigt. Stundtals gjorde överspel och taffliga replikskiften att jag ville skrika högt av irritation, men efter ett tag bet sig berättelsen och karaktärerna fast. Miniseriens huvudperson är långt ifrån James Deans hudlösa skildring av Cal Trask i filmatiseringen från 1955, men berättelsen går fortfarande på djupet. Steinbeck kan det där med persongalleri. Precis som i den fantastiska Vredens Druvor retar och förför han om vartannat --och han har en tendens att hela tiden spela på skiljelinjen mellan gott och ont, galenskap och normalitet. Och miniserien, Öster om Eden, förför. Trots sin lite oputsade skepnad. Fast mest av allt får den mig att vilja cykla ner till biblioteket och låna boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar