Det är fullt tillräckligt...

Den "nya lasermannens" härjningar har snabbt fått en politisk dimension. Diskussionen handlar inte längre om en ensam galning som aktivt försöker avrätta slumpmässigt utvalda personer på öppen gata -- istället pratas integrationsproblematik och manifesteras om kärlek och "no violence" på gator och torg och genom sociala medier. Jag får lite "deja vu feeling" här. År 2002 bodde jag i USA, på östkusten. Vid nämnda tidpunkt härjade en sniper i området, satte skräck i ett helt land och dödade totalt tio personer. Och inte vid någon tidpunkt nämndes ordet integration. Inte heller kände jag någonsin en överhängande längtan att leka Di Leva med blommor i hår utanför fullmäktige i min stad. Istället delade jag den gängse uppfattningen att morden utfördes av en störd brottsling som skulle fångas, sättas bakom lås och bom och sedan skulle nyckeln kastas bort. Men i Malmö går diskussionens vågor höga och jag förstår inte varför. Missförstå mig rätt, det är ju trevligt att malmöiterna öppet visar sin kärlek för varandra och sin stad, men vad har integrationspolitiken att göra med en galnings verk? En galning är ju per definition just galen. Varför betyder nämnda galnings aktioner att de multikulturella värderingarna måste försvaras? Malmö som koncept är inte belägrat av en vansinnig, rasistisk mördare, istället är det stadens människor som skräms och beskjuts. Låt oss stanna där. Det behövs inte mer. Det är stort nog.