Så har jag då äntligen sett mr Moneybrother. Stilig som få är han, och med en stämma med det rätta raspet. Fast när det kommer till kritan så måste jag erkänna att jag inte är alltför begeistrad. Det är för trevligt, så trevligt att det inte sällan blir både banalt och lite enkelspårigt grabbigt. Bäst var han när han gjorde en cover på underbart vackra Downtown train av Tom Waits. Originalet har en alldeles speciell plats i mitt hjärta. Den gick på repeat den där första magiska ankomstdagen i Moskva. Jag minns att jag stod vid fönstret i mitt studentrum på fjortonde våningen. Det var blåsigt och grått. Utanför stod en jättelik ek och en vit plastkasse lekte tafatt mellan grenarna. Jag följde dess dans och kände i hela kroppen att livet nu var oåterkalleligt förändrat, att någonting nytt hade tagit sin början och att jag inte hade kunnat vända om även om jag hade velat. Det finns en handfull ögonblick som definierar riktningen på ditt liv. Detta var ett av mina. För just då, just där i fönstret i det främmande land som från och med nu var hemma, var mitt liv förändrat för alltid. Det minnet tog han fram Pengabrorsan. Och bara det var värt biljettpriset.
Moneybrother – Downtown Train (Tåget Som Går In Till Stan)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar