Smått neurotiska kvinnor med stora hjärtan är jag van vid --och ja, jag erkänner, jag är en av dem. Men neurotiska män som är totalt uppslukade av sin egen spegelbild? Som gräver ner sig i självälskeri och förväntar sig att omvärlden sanktionerar beteendet? Någonstans i mitt medvetande har jag väl vetat att de måste existera, men jag har lyckats undgå närmare kontakter. De senaste halvåret har detta förändrats och frågan jag ställer mig i nuläget är framför allt: hur kan så många finnas på samma ställe? In kommer de, med sina stentvättade jeans anno 1980. Sina teser och dogmer. Och tror att de upptäckt något nytt. Som ingen annan någonsin tänkt på. Och att position och makt är manligt och hett. Det förstår inte att deras förtjänster aldrig någonsin varit eller kommer att vara att de ses som heta ur något perspektiv överhuvudtaget. Faktum är att neurotiska, navelskådande män är vansinnigt osexiga. Och vill jag ha makt och position fixar jag det själv. Fast jag har ju en fäbless för "the Tony Sopranos of the world", lite lagom brutala och känslomässigt frånvarande sådär -- så jag kanske inte är rätt person att uttala mig.
Alan Jackson – Freight Train
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar