Danger

Vad är det här egentligen? Vad. Är. Det? Ikväll ska vi gå på promenad genom stan. Och sedan tar jag en välbehövlig paus från allt detta. Jag loggar ut, jag checkar ut, jag signar ut ett tag. Så allt får falla på plats en smula mellan öronen. För, det är fortfarande hans ögon jag ser. (Gröna.) Det är fortfarande hans händer som för undan mitt hår. (Brutna.) Det är fortfarande hans röst jag hör. (How are ya, my darlin´?) Det är fortfarande hans hjärna som spökar i min. (Oändligt stor och komplex.) Jag blandar inte ihop er. (Ni är för olika.) Du och jag är inte lika barn leka bäst. Du och jag kan inte fylla i varandras meningar. Istället är du är en enigma. Ett frågetecken. Ett utropstecken och ett komma. Men, du börjar ta lite plats nu. Du börjar hitta ditt utrymme och ditt rum.

Aj, det är för fan lite farligt det här.

Mr Jack of Hearts

"There is just plain crazy. And then there is you."

I really miss you darling!

Niccokick – I Drink to Get Thrilled

Dinners

Ajaj, mannen med orden kommer på middag om exakt femton minuter. En middag som han då får laga till själv, eftersom jag inte är någon stjärna bland pannorna. Tänk om jag tycker han är töntig? Tänk om han har fula skor? Fast, med facit i handen avseende det sista halvåret så borde jag definitivt gå igång på fula skor. Men, han får absolut ej vara töntig. Det klarar jag inte. Så, snälla du, var lite cool och hård nu. Annars måste jag tyvärr be dig gå igen. Fast efter att du lagat maten då alltså.

Laters!

Sorry, but...

Du la armen om mig när vi gick nedför gatan. Du stannade upp, drog mig tätt, tätt intill och såg mig i ögonen, länge. (Precis som han.) Och jag ville säga: Ja. Jag ville säga: Vi kör. Men jag kan inte. För gatan vi gick nedför är inte vår. Den är min och hans. Baren där vi drack våra öl är inte neutral mark. Den är min och hans. Torget där du kysste mig är brännhett av minnen som skälver och etsar. En sommar av what ifs som hetsar fram tårar och tankar och ord. Som inte har någonting att göra med dig. Men allt med honom. Så, jag drar ut pluggen nu. Bara för att jag helt enkelt måste det. Jag är på plats här i mitt älskade Malmö, men mitt hjärta blev kvar i Stockholm den där brustna vinternatten för många veckor sedan. Det kommer att ta ett tag att hämta hem det.

Newness

These are the days that dreams are made of. These are the days when stars fall from the sky and the moon stays a forever highlighted crescent shape. I´m allowed to make my own life, exactly the way I want it to be. Exactly how it was supposed to be all along. When I meet tall, limber boys with hair the color of fine grained sand, perfect faces and strong hands. Men with hard, shiny exteriors and a core of darkness -- an intellectual capacity that leaves me breathless and a sense of humor so similar to mine. A dark and vivid café Revolution, leisurely strolls through empty boulevards towards The Museum of Art. Coffee in a French bistro nestled in-between streets, with the sunlight pouring in through the window. These are the days leading up to something else. These are the days before the explosion. Corners are cut, lives are shaped, I´m forever smiling (despite everything) and life feels so breathlessly, brand spanking new.

Alf – Söttsalt

Not. Ready

Ok, det är väldigt tydligt att jag inte är redo. Ok, det är väldigt tydligt att hans ansikte fortfarande bränner, etsar, på min näthinna. Jag ser på andra och hjärtat hoppar till lite. Jag pratar med andra och det spritter till lite i själen. Och jag tänker: "kanske..." Sedan tror jag att jag ser honom (på den stökiga bar där vi möttes en sommar i ett annat liv) och det känns som om jag ska hoppa ur mina egna skor. Jag går ner på knä, jag faller, ända ner till golvet. Sedan upptäcker jag att de inte är han. Att de har samma färger, men andra ögon. Att de har samma nacke, men inte samma panna. Samma blick, men andra händer. Som (igen) är alltför polerade, alltför vita. Tack och lov att han inte vet. Tack och lov att han inte har någon aning. Hur djupt han gått. Att han fått ner mig på knä. (Mig!) Att jag ser honom och tappar andan (trots att han är långt borta) och att mitt hjärta fortfarande har no vacancies stämplat tvärsöver sin glittrande yta.

Jävla skit, detta kommer att ta längre tid än jag trodde.

The man with all the words

So, I feel something. When I look at you. So, I sense that you are different. Just like me. Both fragile and strong at the same time. When you sweep you blonde hair out of your eyes. When you look at me and don´t look away. It´s not like his eyes. They burned me to a crisp. They cut me to the core. The scared me senseless and left me bleeding. It´s different. I still feel my heart flutter. I still have to look away. I still get shy. As you expand my already vivid imagination. As you leave me feeling breathless and happy and flabbergasted.

Can you rock my world?

Bästa bloggläsare

Ni kommer tillbaka! Kul, jag är mer än bara fucking Irish!

Lykke Li – Get Some

Ongoing

Jag: Haha, jag tror jag dör! Den förvridne Gyllenhaal har nu besökt min sida upprepade gånger, samt flirtat. Vad fan har du satt igång?
Emma: Haha, är han inte värd en chans ändå? Foton är ju inte helt tillförlitliga.
Jag: Du menar att jag borde träffa honom och se om han är mindre förvriden i verkligheten?
Emma: Haha, do it! För övrigt har jag fått hela två flirtar nu. Vem fan skickar en flirt till någon som varken har bild eller presentation?
Jag: Mystik är attraktivt!

Dansa för fan!

Idag är bitarna på plats igen. Jag har lyckats reda upp det mesta i huvudet, (så här, fem veckor efteråt). Jag vet varför. Jag vet vad som var och därför också vad som är. Jag har fått en ny kompis. Jag har fått göra någonting vettigt. Jag har hittat några tjänster som faktiskt passar min kompetens. Och så har jag fått hänga med en bitsk liten ärta som är en av de allra bästa. I morgon ska jag få köra bil. I morgon ska jag få ha min nya röd och vitprickiga blus som är så skir att en sommarmorgon inte är någonting i jämförelse. I morgon ska jag få gå på dejt och troligen även träffa mannen med orden. Och så ska jag få gå på fest.

Detta är en sann fredagslåt, men whatever, imorgon är det ju äntligen dax!

Jhameel – THC

Big

"Just because you have an Audi, does´nt mean you´re god..."

And honey, I just can´t stop smiling!

Flogging Molly – Death Valley Queen

Undoubtedly

Jag: "The truth is, everyone is going to hurt you. You just got to find the ones worth suffering for."
Herr Y: So, was he worth it?
Jag: Every single, miserable second!

Herr Y

Herr Y: What was he like? The one that broke your heart.
Jag: Impulsive. Vivid. Alive at the core. Colorful. Crazy. (But the right kind of crazy.)
Herr Y: How was he crazy?
Jag: Well, he once chased a guy down the street without his shirt on. Just because the poor man had asked for my number.
Herr Y: What? How is that the right kind of crazy?
Jag: It is´nt. But it was. Right then and there.

Reality bites

Is any of this real? Is anything real? Was anything real? Am I real? What am I supposed to do? What is this life? I´m tired. Of words. (I´m putting them to bed.) I´m tired. (I´m going to bed, don´t call me.) Of me. (Don´t judge me until you´ve walked a mile in my shoes.) I keep thinking: "Tomorrow is another day." I keep thinking: "This too will pass." I keep feeling trapped. I keep feeling choked. I keep feeling that people move too fast. Too close. And, I feel the need to check out. Just for a while. To shut off my phone. To shut my door. To shut you out. Cause I really don´t have it in me. Not again. And, I will only hurt you in the end. I will let you down. I will make you cry. I will break you. And I will be. The one that got away. One night. When nothing and everything occurs. You will stare at the sky and wonder.

Why?

Ane Brun – This Voice

Facit

Mannen med orden. Är ju då inte som någon annan. Inte som jag, inte som han, inte som de. Så, fick jag blixtar? Fick jag stora ord? Fick jag eld och glittrande himmel? Svar: ja. Brände jag mig? Svar: nej. Vill jag bränna mig? Svar: nej, been there done that!

Kan du vara han? Svar: ja.

The start

Hej du!:)

Nattid = livet, morgontid = fasansfull tid! Så ja, måndag blir bra. Och Citytunneln är jag lite tokig i. Fast den är förstås hemskt lång, (hela 6 kilometer), så det kan kanske bli lite jobbigt för oss att hitta varandra, (blomma till trots). Men Triangelstationen kanske -- mitt på perrongen. Och skulle det av någon anledning vara mycket folk på plats, så kanske utgången som vetter ut mot Konsthallen kan passa?

När jag läste dina rader om blomster så kom jag att tänka på när jag, tjugotvå år gammal, sprang in på båtterminalen i Stockholm (skulle med båten till Helsingfors). Jag var iklädd en uråldrig backpack med inbyggd stålställning (min äldre systers), hade någon typ av öppen, virkad väska som pengarna hela tiden flög upp ur (jag minns att detta irriterade mig, men inte tillräckligt för att jag skulle göra någonting åt saken -- som att skaffa en plånbok), samt en gigantisk solros som vajade över mitt huvud (jag hade stuckit in den i packningen). De jag skulle möta på plats, (vi var x-antal främlingar som skulle iväg till Ryssland för att plugga) sa senare att de verkligen inte trodde sina ögon.

Jag är visare nu, så jag kommer inte att ha någon gigantisk blomma som kännetecken. Däremot lovar jag att ha min röda mössa med en blomma på, så håll utkik efter en sådan.

Ska bli kul att ses!
Nina

Kärlek

Jag är så glad. Så jävla tacksam. Att ni finns här, hos mig. Så olika. Som en spegel av den jag är. Ni formar en helhet och ett nät. Som fångar upp mig. Som leder mig rätt när jag går fel. Som står stadigt när korthuset faller, när det blixtrar omkring mig (som det ju ofta gör), när regnet aldrig tar slut och som får mig att le genom tårarna. Er jag ringer på väg hem från en dejt med en galning. Er jag pratar med i timmar, vänder ut och in för att få rätsida. Ni som följer med mig till en tom perrong, bara för att jag ska hitta ett coolt ställe att stå på inför mötet med "mannen med orden". Ni som peppar och hetsar. Ifrågasätter mina sanningar och lappar till mig verbalt ibland. Ni ställer svåra frågor. Ni har mord i blicken när jag inte spelar mina kort väl. Ni ler när jag ler. Ni oroar er när jag gråter. Ni fångar upp när jag faller. Utan er är jag skörare. Utan er är jag tunnare. Utan er är jag mindre färgglad. Ni har ingen aning om hur förtvivlat tacksam jag faktiskt är. Så tack! För att ni ser mig. Och låter mig vara just, precis den jag är.

First Aid Kit – Emmylou

Hilfe, bitte

Herregud, igår blev jag lite ihjälskrämd. På min allra första nätdejt. Jag spenderade två timmar med att prata om mitt engagemang i moderaterna och försökte parera frågor om lokala profiler på den moderata arenan. (Som jag förstås inte har särskilt stort hum om eftersom jag ju då inte är det minsta aktiv för moderaterna.) Jag kände bara helt instinktivt att jag inte ville ge någon som helst privat information till mannen i fråga. Jag hade inte alls förväntat mig att vilja fly inom de första två sekunderna. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle behöva sms:a Andreas från baren (med något jagat i blicken) och be honom stå redo för ett eventuellt räddande. Det hela var mycket ohärligt. And yeah, there is the right sort of crazy and then there is just plain crazy.

Saturday

Och så denna. To set the mood. And yeah, it´s for you; your ever present pints, your mood swings, your insecurity, your ego and your big, twisted brain -- fuck off bitch!

Dropkick Murphys – Dirty Glass

Movement

Jag drömmer om dig fortfarande. Det är så jag vet att jag inte helt, fullt är över dig. Dagarna passerar och jag tänker mindre och mindre på dig. Du försvinner längre och längre bort och det vi delade känns mer och mer som en avlägsen dröm. Men jag kan inte gå tillbaka ännu. Jag avhåller mig medvetet från att se bakåt. Mot sommaren och hösten. För jag vet att det skulle sticka till, långt där inne om jag vände blicken mot september, oktober och november. Då allt fortfarande brändes. Då allt glittrade och var sprött men beständigt. Så, jag går vidare. En fot framför den andra, taktfast. Men jag springer inte längre. För jag har blivit mindre under de sista månaderna. Blekare och mer genomskinlig. Det har egentligen inte så mycket att göra med dig, du var bara det sista körsbäret på toppen (som någon annan åt upp medan jag fortfarande sträckte mig efter det), utan det är andra saker som spelar in. Men i mina drömmar finns du. När jag sover, skyddslös och utan möjlighet att påverka. Du blir suddigare och suddigare i konturerna för varje natt som går. Det enda som finns kvar när jag vaknar, det som bränner på min näthinna när jag gnuggar sömnen ur ögonen, sträcker på mig som en katt och hälsar på morgonen.

Är dina ögon.

Beyoncé – If I Were A Boy

No AMS

Ni som känner mig vet att jag ofta tror att jag ska dö. Om jag färgar håret. Om jag joggar. Om jag stressar. Om jag tar en Ipren. Om jag går nedför gatan. Just därför har jag bestämt mig för att göra en sak per dag som skrämmer vettet ur mig. Och, just därför är det inte särskilt svårt. Idag gör jag massor med saker på en gång som jag är rädd för. Jag roar mig med tanken att skulle jag mot förmodan dö (när jag färgar håret eller stressar en smula) så kommer jag iallafall aldrig att behöva besöka AMS. Den tanken är oerhört trösterik.

Förväntan

Ok. På måndag ska jag träffa mannen med orden. Mannen som säger skrämmande rätt saker precis hela tiden och som fått hjärnan att gå på högvarv i ett par dagar. Han som vill följa med till New York on a whim. Han som vill mötas mitt på en tom perrong i hjärtat av Malmö -- bara därför att ingen mötts så tidigare. Mannen som svarar exakt, precis som jag vill. Och, jag är redan sjukt nervös. Jag är redan in the moment, mitt på en perrong, när blir så blyg att jag blir retlig. När jag jag blir så blyg att jag vill undvika ögonkontakt, men tvingar mig själv att vända huvudet och möta ögon. (Blå.) Sedan vet jag att jag kommer att börja retas. (Ja, humor kan användas som ett mycket effektivt skydd.) Sedan vet jag att jag också kommer att terrorisera och kasta snö. Men, tänk om han har fula skor. Tänk om han har för korta byxor. Tänk om han har kabelstickad tröja. Tänk om han ser så trist ut att klockorna stannar. Efter Gallagher borde jag inte bry mig. Jag hade en relation i sju månader med en man som använde spetsiga cowboyboots (för att han tyckte de var snygga), stentvättade jeans med revärer (för att han tyckte det var snygga) och skjortor med knapparna uppknäppta till naveln. (För han tyckte det var snyggt.) Men fan, jag bryr mig visst. Och jag är förbaskat rädd att jag ska tro att han är rätt. När han egentligen är helt fel. Jösses!

Lykke Li – I Follow Rivers

Bitchin!

Julia: Vad du än gör, signa inte upp på Badoo.
Jag: Nähä, varför då?
Julia: Jag fick just meddelande om att 188 personer ville träffa mig.
Jag: Hehe, life´s a bitch!

Madame butterfly

Ord. På en helt vanlig laptop. Ord som brister. Ord som etsar. Hetsar. För mig inåt. Mot någon sorts kärna. Av en människa. Helt olik mig. Helt lik. På samma gång. Ett par minuter. Fler minuter. Ännu fler minuter. Och, jag undrar hela tiden: Är du han? Kan du vara.

Han.

Rasmus Kellerman – Five Years From Now

Vapenhot

Igår lånade jag en brödkavel av fru Rosa. Sedan vandrade jag genom stan (med kaveln) och kände mig modig. När jag gick längs med Södra Förstadsgatan blev jag approachad av ett gäng laddies som tyckte att jag var en stjärna och att jag därför skulle följa med dem i deras bil. Det tyckte dock inte jag och tog därför fram brödkaveln (och mina aggressioner mot Irish). Det gjorde susen minsann. Jag ska nog bära den med mig för jämnan framöver.

Alanis Morissette – You Oughta Know

Hatet

När jag tittar ut och ser att det blivit ännu vitare! Så vitt att mannen mellan raderna säger att det kanske inte är så bra om jag kör bilen till kattfarmorn. Kom nu, förbannade vår! Men det kanske är lite för mycket att begära -- så här i mitten på februari.

On the negative

Fortfarande i september!!! OBS, listan är något redigerad.

M:s -

Ful stil
Fula skor
Alkoholist
Narcissist
Ego
Omogen
Begynnande flint
Oseriös
Okänslig
Inga intressen (utom alkohol)
Inte nyfiken
Ingen respekt för någon/något
Hård
Svartsjuk!
Agressiv
Dominant
Ägandebehov
Konservativ
Trångsynt
Oklassig
Skabbig
Sexist
Homofob
Opålitlig
Humörsvängningar
Rökare
Galen
(Serveral more unmentionables)

Ja, man kan ju undra (som alla gör) varför jag sörjer denna man. Jag börjar till och med undra själv. Om jag sörjer överhuvudtaget. Eller om jag kanske egentligen bara har lite trist.

On the plus side

Ok, den här skrev jag i september!!! -- efter att jag dumpat Irish för första gången och var totalt hjärtekrossad.

M:s +

Irländare
Unik
Rolig
Beskyddande
Vackra ögon
Karismatisk
Spännande
Utmanande
Smart

Ok

Har det någon gång funkat? I mannaminne? Att försöka ragga någons telefonnummer mitt på ljusan dan och mitt i en snöstorm. (När det är väldigt tydligt att hon är superstressad och liksom halkar framåt i snömodden.) Nja, kanske om Jake Gyllenhaal skulle ge sig på det. Annars: NJET!

Magic

Och bara för att. Så här, innan jag ger mig ut i kylan. I can´t wait!


The Cave Singers – Summer Light

Vintertid

Fy fan! Jag är så trött på vinter. Trött! På att det är så kallt överallt. På alla dessa irriterande kläder! På att antingen se ut som Michellinmannen eller frysa för jämnan. (Jag önskar jag hade en päls!) Och så är jag trött på alla dessa ord. Som sägs. Som skrivs. Detta ständiga flöde av tankar och åsikter. Jag kräks på drev och jag irriterar mig på löpen som möter mig när jag tvingas ut i kylan för att köpa mjölk. Jag är trött på min telefon. Jag är trött på sms. Jag är trött på min mejl och jag blir arg som ett bi på mig själv -- för att jag inte orkar lyssna. För att jag inte orkar ta tag i saker och för att jag hellre hänger och slänger inomhus än ger mig ut på uppfriskande promenader. Det jag vill. Det jag verkligen vill. Är att köra bil, dricka varm choklad och äta stora bakelser på Hollandia. Jag vill kura ihop mig i soffan tills våren kommer. Jag vill stirra in i det växande ljuset tills jag inte ser någonting annat än stjärnor. Jag längtar ut och bort till en annan tid. Till ett annat språk. En annan kontext. Där jag är mindre av en gnällspik. Men det har jag inte mycket för. Så, jag gnäller vidare. Och fortsätter att irriteras ett tag till.

Ghosts

Frames. Frozen in time. A summer. Painted in red. A sparkling fall. And a dark, foreboding winter. But still. Fleeting images. Through me. Of a green isle. Of a beach at sunset. Of a quiet dawn on a park bench, with your broken hand in mine. I know you don´t deserve it. I know we had nowhere to go but here. But I also know, deep down, that we were worth every second.

Between then and now.

Tom McRae – Ghost Of A Shark

Helvete, helvete!

Det finns många saker som irriterar mig just nu. I mitt privata liv. Men även i det offentliga. Prioriteringen är som följer:

1. Att jag förmodligen snart inte har ett arbete.
2. Att det är vinter. (Och på grund av det känner jag mig låst och kan inte röra mig fritt utan att frysa ihjäl!)
3. Att jag skrev en ansökan till min drömtjänst igår och upptäckte i morse att glömt att korrekturläsa ordentligt. (Jag hittade två jag, där det borde varit ett.)
5. Att det finns så många idioter. (Som alltid finner vägar att irritera livet ur mig!)
On that note:
6. Att det är fullt lagligt att driva skolor utifrån vinstintresse. (Och därmed döma ut en hel generation och förändra allas framtid oåterkalleligt!)
7. Att sälja ut sjukvården och skapa gräddfiler. (Privat vård är inte bättre. Jag om någon vet det. Efter att ha levt i USA i fyra år.)
8. Att Ryssland (och Kina) sätter sin egen ekonomiska vinning först och lägger veto mot aktioner avseende Syrien. (Idioter!)
9. Att borgarna tycker det är helt ok att a-kassan (för de allra flesta) ligger runt 10.000.
10. Att Reinfeldt har mage att anse att vi i framtiden ska jobba tills vi är 75. (När medellivslängden inte är fruktansvärt mycket längre än så.)
11. Att Reinfeldt har mage att prata om "morötter". (Som om svenska folket är en flock kaniner som hellre maskar än arbetar!)
12. Rut-avdraget! (No comment needed!)
13. Att mitt Sverige förändras till det sämre. (Uteliggare och tiggare är idag en vanlig del av stadsbilden.)
14. Att utländsk arbetskraft för en slavliknade existens på våra byggarbetsplatser runt om i landet. (Yes, Irish är en av dessa.)
15. Att facken står handfallna. (När jag ringde Byggnads fick jag den nedslående kommentaren: "Vi vet, men de är så många. Det tar aldrig slut. Vi hinner inte med.)
16. Att människor försöker köpa lyckan genom att använda sin helg till att konsumera. (Och på förskräckligt icke charmiga ställen som till exempel Mobilia.)

Så nu signar jag ut för en stund. Och gör mig en kopp choklad. Så kanske jag lyckas bli mildare till sinnes. Cheers!

Different connotations

Jag har mött honom i ett kylslaget land två flygtimmar bort. Jag har mött honom på buss tjugo en varm sensommarkväll i hjärtat av Malmö. Jag har hittat honom på en stol, på en stökig fest, när jag minst av allt anade det. Och jag har mött honom, blivit ifrågasatt av honom, mitt i ett sjudande Cuba café när sommarnatten var som sammet. Så, är det fel av mig att vilja se stjärnor? Är det fel av mig att vilja dansa nedför gatan? Är det fel av mig att vilja se filmen med hela hjärtat? Att vilja skaka av nervositet, att vilja känna hjärtat slå hela vägen ner till tårna, att se en enda (om så bara för en sekund) därför att jag helt enkelt inte har behov av att se någon annan. Jag lever bara en gång. Jag har ett liv. Och jag tänker fortsätta köra i hundraåttio. Jag tänker inte göra halvdana, säkra val bara för att det är enklare. Jag tänker leva med hjärtat, tuta vidare in i framtiden. Och lämna mitt bagage bakom mig. Det behöver inte vara svårare än så.

Alanis Morissette – In Praise Of The Vulnerable Man

Inside jokes rule!

Jag: Nu har jag fått mail från ännu en man som påstår att jag är hans livs kärlek. Och från en som skryter om sin husvagn. Konstigt jag saknar Irish? Folk e fan inte kloka!
Julia: Nej, verkligen!
Jag: Och jag är lite sjuk i huvudet. Jag vill bara svara om de skriver på engelska.
Julia: Gör vad du känner för. Du har ju alltid haft en fäbless för det engelskspråkiga.
Jag: Men de är ju inte direkt hajar...
Julia: Det behöver de inte vara. Bara de inte är uruvar.
Jag: Nej, ingen uv i sikte. Utom möjligen husvagnsmannen...
Julia: Låter fint. Så länge de har vita tänder och inte kissar i soffor så funkar det!

Tillbaka

Idag fick jag övningköra. (Ja, jag försöker faktiskt göra någonting vettigt så här när tiden står still -- som att ta körkort.) Och plötsligt, plötsligt kände jag igen mig själv igen. Där jag svor bakom ratten. Tryckte gasen i botten och tutade på ouppmärksamma cyklister. Motorn brummade oroväckande högt (som en muskel som spändes till bristningsgränsen) och växelspaken gjorde precis som jag ville. Rondellerna rann jag igenom som smör i solsken och mannen mellan raderna skrockade roat när jag fräste åt långsamma söndagsförare som tvingade mig att köra fyrtio istället för de rekommenderade femtio. Ratten satt som den skulle i händerna, mina parkeringar var innanför de vita strecken och när jag växlade mellan filerna på Nobelvägen glömde jag inte att hålla koll i sidospegeln. Det var en härlig känsla. Att ha kontroll igen. Att vara full av kraft igen. För jag har nog varit lite stukad av allt som hänt. Jag har nog blivit lite bruten av att troligen förlora mitt jobb och samtidigt bli dumpad av en man jag var förskräckligt förälskad i. Jag har nog varit lite ledsen och tappat lite i värde inför mig själv. Det blir väl lätt så. Men no more. Nu är det full speed ahead som gäller!

The Courteeners – Take Over The World

Carpe Diem!

I miss feeling like everything is magic. I miss feeling larger than life. I miss feeling like I´m drawn in bright technicolour. I miss feeling like everything has more than one single, easy translation. I miss me: alive at the core, vivid beyond recognition, stronger than steel, yet more vulnerable than ever before. And sure, it was really more about me than you. Sure, it was more about circumstance than your actual presence. But you still dropkicked me. From the first second. With one swifth motion. Into oblivion. Into the sky. Into orbit. I´m still spinning. And I´m not ever going to stop.

I´ll make damn sure of that!

Flogging Molly – If I Ever Leave This World Alive

Get a grip!

Ok, Julia övertalade mig i helgen. Så igår signade jag upp på någon form av dejtingsajt. (Det skulle jag inte gjort!) Min kärlek till mänskligheten är nu allvarligt i gungning. På 24 timmar har jag lyckats med konststycket att få: fyra (avgjort) skamliga förslag, tre (ganska) skamliga förslag, tre (förtäckta) skamliga förslag om "mys". (Hit med uzin, jag avskyr det ordet!) Fem mejl från trevliga pågar i typ Åkarp, Billeberga och Bara i vilka jag beskrivs som en glad och käck flicka (jag må vara många saker, men käck is not it), ett mail från en person som påstår att jag är hans livs kärlek (tro mig, han är inte min) och ännu ett från en man som beskriver mig som meningen med hans liv och som i övrigt uppvisar tydliga stalkertendenser. Så jag får väl signa off igen. För min egen säkerhets skull. Fast, å andra sidan har jag ju x-antal "Irish lads" i bakfickan om någon skulle få för sig någonting. Det känns tryggt.

Dropkick Murphys – The State Of Massachusetts

Oj då!

Denna gången var annorlunda. Denna gången gick närmare. Och min eviga instinkt att fly förblev fast förborgad  under ytan. Konversationen var som vanligt glimrande och dina ögon så fruktansvärt blå. Mitt liv kom på tal (precis som jag trodde) och jag såg mig plötsligt utifrån. Fast genom din lins. Den formade ett intrikat porträtt av en kvinna som alltid gått sin egen väg (kosta vad det kosta vill.) Och medan du såg på mig kunde jag skaka av mig de mörka månader som passerat och växa mig större, starkare och klokare. Jag är vuxen nu. Jag känner mig vuxen nu. (Skillnaden mellan att vara och att känna kan vara milsvid.) Vi pratade politik. Vi pratade liv och Ryssland. Vi pratade statsvetenskap och empiri. Kontext och feminism. Och som alltid var vi på samma våglängd. Du envisades (som vanligt) med att betala och som tack gav jag dig en politisk pin (som jag hittat i min cykelkorg på vägen). Du fäste den genast på ditt rockuppslag och log med hela ansiktet. Du är en sån som kan betyda någonting. Du är vuxen. Du är man. Men jag är ovan vid män. Pojkar har jag hanterat i hela mitt liv, men få män har kommit i min väg. Så, jag signar ut nu. Iallafall för en stund.

Noah And The Whale – Life Is Life

Marbles, lost

I think I´ve dropped my marbles. Och jag är så uttråkad att det känns som ett äventyr att gå ut och köpa apelsiner. Ännu en lördag har passerat och jag var bara arg och irriterad på alla diverse som kom i min väg. Julia hade migrän och var ännu argare. Vid ett (ett?!, herregud!) enades vi om att lämna alla backslicks och bege oss hemåt. Jag blev förstås ovän med taxichauffören (efter att ha spillt ut mina pommes i hans kära bil) och det hela slutade med att jag skrek ett härligt "fuck off bitch" och smällde igen bildörren med frenesi. (Tack för den vokabulären kära Irish!) Nu obsessar jag och tänker att jag borde lämna facebook. Nu obsessar jag och tänker att jag borde signa ut från min mail och stänga ner min telefon ett tag. Nu tänker jag att jag borde ägna mig åt självkännedom och skaffa mig en hobby. Och medan klyscha efter klyscha svischar genom min hjärna undrar jag hela tiden om...

Om jag gjort rätt.

Mood

Ok, det är meningen att jag ska ut. Ok, det är meningen att jag ska gå på fest. Men fötterna lyder inte. Och bilder från mitt liv passerar i revy framför mina ögon. Saker jag gjort. Som jag inte borde. Saker jag inte gjort. Som jag borde. Människor jag gjort illa. Hjärtan jag krossat. Saker jag lämnat utan eftertanke. Tillfällen när jag låtit mina impulser styra och glömt bort att jag har en hjärna. Och jag går ner lite på knä inför de tankarna. Det är fredag, men det känns inte som fredag. Det känns inte som någon typ av dag. Utan som en lång och utdragen natt när sömnen aldrig kommer. Insomnia. Fast jag vill inte sova. I want to snap out of it. With a simple motion. A swifth movement. But I´m frozen. All I can do is breathe. Och ta av mig jackan igen.

Vapenhandel

Ok, nu börjar jag bli jävligt irriterad på det här. På medias porträttering av Malmö som "the bad seed". Seved deklareras som laglöst territorium i DN och bilden av en stad där man kan köpa en uzi i varje gathörn kablas ut i etern. Ursäkta, men Syrien brinner. Ursäkta igen, men EU går på knäna. Ursäkta ännu en gång, men människor fryser ihjäl en masse år 2012 -- på vår östra bakgård. I Sverige ligger arbetslösheten  på skamliga 7,4%, barnfattigdomen ökar och svenska skolan rasar i alla mätningar. (Så konstigt att vinstintresse per automatik inte leder till kvalité.) Förskrämda släktingar ringer mig från alla håll i landet för att fråga om det verkligen, verkligen är så illa. Om jag inte borde flytta. Till landet, till Göteborg, till Moskva (fast där hade jag förmodligen frusit ihjäl). Sen kommer förbannade SD och sticker fram sin fula nuna också. Och vill prata "integrationsproblematik". (Så lägligt). Det är ett frosseri i all oändlighet och mitt i allt detta står jag. Och känner inte igen min stad. Alls. Jag tror inte jag är ensam.

Tack och lov för Wochenende. Nu ska jag ge mig ut och köpa en uzi. Bara för att roa mig.
Laters!

Riteo

Three down. One more to go.

La Roux – In For The Kill

2 atoms in a molecule

"Last night, I had a dream
We were inseparably entwined
Like a piece of rope made out of two pieces of vine
Held together, holding each other
With no one else in mind
Like two atoms in a molecule
Inseparably combined

But then I woke from the dream
To realize I was alone
A tragic event, I must admit
But let's not be overblown
I'm not trying to write a love song
Just a sad, pathetic moan
And maybe I just need change
Maybe I just need a new cologne

But now I look at love
Like being stabbed in the heart
You torture each other from day to day
And then one day you part
Most of the time it's misery
But there's some joy at the start
And for that, I'd say it's worth it
Just use a blade that´s short and sharp on me

And if love is just a game
Then how come it's no fun?
If love is just a game
How come I've never won?
I guess maybe it's possible I might be playing it wrong
And that's why every time I roll the dice
I always come undone"

Lägg av!

Men sluta! Titta inte på mig som om jag är någon slags exotisk frukt. (Om jag varit en frukt hade jag varit en med piggar på.) Men sluta! Jag är ingen regnskogsfågel som du aldrig sett förut. (Om jag vore en fågel hade jag varit en örn.) Lägg ner! Jag är inget utrotningshotat djur. (Om jag varit ett djur hade jag varit en panter.) Men sluta nu då! Betrakta mig inte som någonting du måste stoppa i ett fack. (Det går inte.) Men lägg av för fan! Jag är ingen ny not. Jag är ingen sång som inte är skriven än. Jag är inget poem. Jag är ingen bok. Jag är inget konstverk.

Sluta! Jag är en människa. Med en helt ovanlig själ.