Idag fick jag övningköra. (Ja, jag försöker faktiskt göra någonting vettigt så här när tiden står still -- som att ta körkort.) Och plötsligt, plötsligt kände jag igen mig själv igen. Där jag svor bakom ratten. Tryckte gasen i botten och tutade på ouppmärksamma cyklister. Motorn brummade oroväckande högt (som en muskel som spändes till bristningsgränsen) och växelspaken gjorde precis som jag ville. Rondellerna rann jag igenom som smör i solsken och mannen mellan raderna skrockade roat när jag fräste åt långsamma söndagsförare som tvingade mig att köra fyrtio istället för de rekommenderade femtio. Ratten satt som den skulle i händerna, mina parkeringar var innanför de vita strecken och när jag växlade mellan filerna på Nobelvägen glömde jag inte att hålla koll i sidospegeln. Det var en härlig känsla. Att ha kontroll igen. Att vara full av kraft igen. För jag har nog varit lite stukad av allt som hänt. Jag har nog blivit lite bruten av att troligen förlora mitt jobb och samtidigt bli dumpad av en man jag var förskräckligt förälskad i. Jag har nog varit lite ledsen och tappat lite i värde inför mig själv. Det blir väl lätt så. Men no more. Nu är det full speed ahead som gäller!
The Courteeners – Take Over The World
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar