Hilfe, bitte

Herregud, igår blev jag lite ihjälskrämd. På min allra första nätdejt. Jag spenderade två timmar med att prata om mitt engagemang i moderaterna och försökte parera frågor om lokala profiler på den moderata arenan. (Som jag förstås inte har särskilt stort hum om eftersom jag ju då inte är det minsta aktiv för moderaterna.) Jag kände bara helt instinktivt att jag inte ville ge någon som helst privat information till mannen i fråga. Jag hade inte alls förväntat mig att vilja fly inom de första två sekunderna. Jag hade inte förväntat mig att jag skulle behöva sms:a Andreas från baren (med något jagat i blicken) och be honom stå redo för ett eventuellt räddande. Det hela var mycket ohärligt. And yeah, there is the right sort of crazy and then there is just plain crazy.