Jag drömde om dig. Redan innan jag mött dig. Jag ville ramla. Jag ville känna. Jag ville att någonting totalt, fullständigt och oåterkalleligt skulle förändra den jag var. Jag ville möta en man som kullkastade mina referensramar, som utmanade allt jag var och som fick mig att känna att jag var gjord av eld. Att jag sprakade. Att jag var större än störst. Igen. Jag ville att han skulle vara som ingen annan. Att han skulle se på mig och världen skulle förvandlas till blixtar och rök. Att han skulle svinga mig runt så fort att jag tappade fotfästet och att allt annat skulle försvinna in i dimman. Jag drömde om dig när jag vandrade längs med gatan vid kanalen i ett kyligt februari, ett regnigt mars, ett soligt april, ett skirt maj och ett bländande vackert juni. Medan jag vandrade lyssnade jag på denna: Oskar Linnros – Genom eld
I juli kom du äntligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar