Ok. Ikväll träffade jag en jävligt het man, (the old fashion way -- ej nätet) och fick någon form av galen flipp. Efter diverse samtal och allmänt kivande frågade jag vad han hette. Svaret blev Torkel -- (tyvärr), varpå jag utbrister: ursäkta, vad sa du? Mannen i fråga svarar ännu en gång att han heter Torkel. (Det skulle han inte gjort, men vad ska han göra -- han heter ju detta.) Därefter spenderar jag fem minuter med att försöka rafsa fram min jacka medan jag skrattar så tårarna sprutar. (Nina, du är inte snäll, du är inte snäll!) Sedan väser jag åt Julia: mannen heter Torkel!! Och får svaret: ja, jag vet. (Och hon säger detta med en stor sorg och ömkan i rösten.) Därefter hackar jag rödgråten över till Torkel och ger honom en kram. Sedan ser jag ingen annan råd än att ramla hem i natten.
Och nu skäms jag som en hund och förbannar, förbannar, förbannar att jag är en sån där spontan och impulsiv själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar