Jag kan inte sova. Och jag förstår ingenting. Jag kan inte äta. Och jag förstår ingenting. Du stammar. Och jag förstår ingenting. Jag söker ett jobb. Jag försöker ringa ett samtal. Jag tänker på dina händer. Jag fikar. Jag blir uppläxad. Jag tänker. Jag tänker. Jag tänker. Och jag förstår ingenting.
Jag vet inte vad vi kommer att säga. (Men prata, det måste vi.) Jag vet inte vad jag kommer att känna
(but I do have a hunch). Jag vet
inte hur du kommer att se på mig eller hur det kommer att vara att (once again) vandra nedför gatan vid din sida. Det enda jag vet. Det enda som finns. Är att jag kommer att se in i dina ögon om några dagar. Att du kommer att föra undan mitt hår och kasta ur dig sanningar. Att du kommer att göra te (the Irish way) och få mig att skratta sådär hela vägen långt där inifrån, så att det kittlar i tårna. Du kommer att le. Och för en sekund kommer hela världen att rymmas i ditt leende.
Men, jag förstår fortfarande ingenting.
Flogging Molly – If I Ever Leave This World Alive
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar