Tankeöverföring

Julia: Du vet i lördags när vi var ute?
Jag: Mmmm...
Julia: Jag fick plötsligt en känsla av att han snart skulle höra av sig till dig...
Jag: Vadå, såhär sju veckor senare? Men varför sa du ingenting?
Julia: Skojar du? Du var ju störig nog som det var. Det räckte med att du såg en sten så lyckades du på något sätt vrida dess existens till en påminnelse om Irish.
Jag: Haha, ja jag vet. Jag har varit lite irriterande på sistone.
(Tystnad.)
Julia: Men är det inte lite konstigt ändå?
Jag: Vad?
Julia: Att han ringer och bjuder upp dig samma vecka som du redan bestämt dig för att åka upp...
Jag: Jo, jag vet. Men så har det varit hela tiden avseende honom. Ända från början. Det vet ju du...
Julia: Ja, en lite konstig romans har det allt varit.
Jag: Mmmm, och konstigare lär den nog bli...