Inatt drömde jag om honom. För första gången på många, många år. Han som jag aldrig riktigt kommit över. Han som fortfarande, på många sätt, är min mall. Han som jag lämnade efter att vi nästan slitit varandra i stycken. Han som vandrar genom tomma gator i en stad långt härifrån. Han som påverkade valet av dig. Trots allt, trots att jag någonstans alltid visste att framtiden inte kunde vara vår. Han kommer nog alltid att vara min sorg. Den som är med mig vart jag än går. För vissa saker kommer du aldrig över. Vissa saker är ohälpligt inristade på botten av din själ. Allt som finns kvar är att acceptera. Att det inte blev som det skulle. Att han alltid går tyst och osynlig vid din sida. Att han påverkar dina val och riktningen på dina steg. Att han finns där. I mörkret och i ljuset. I glädjen och i sorgen. Och att du aldrig riktigt kan bli helt fri. Och att han återkommer i mina drömmar nu. Efter att du äntligen bett mig gå är nog ingen slump. För vi var alltid tre. Genom en morgonsömnig park i sommarmalmö. Genom nattliga gator med din hand i min. I mina rader, mina tusentals nedpräntade ord om mig och dig. I ditt ansikte, dina färger och ditt språk. Genom alla magiska minuter och sekunder vid din sida. Han var en dröm som blev min verklighet. Du var en dröm som förblev en dröm.
Jag är vaken nu.
U2 – All I Want Is You
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar