Fan också! Nu när min rebound (som jag var så förälskad i) är borta så måste jag börja bearbeta det jag lämnade för åtta månader sedan. Kommer jag att börja drömma om mannen med de stålblå ögonen nu? Jag försökte sköta det snyggt när jag gick. Men ett uppbrott efter så många år lämnar alltid spår. Jag hittade snabbt en diversion (och ja, jag brann och fick vara sexton år igen), men nu när han är borta är plötsligt sorgen över mig och dig här igen. Och över fem år av drömmar som i slutändan ledde till uppbrott. Så, bloggen kommer nog att vara lite schizofren ett tag till. Jag kommer nog att vara lite förvirrad ett tag till. Och det kommer nog fortfarande att göra ont ett litet tag till. Det tog lite mindre än en vecka att släppa Gallagher. Det kommer att ta betydligt längre komma över de finaste stålblå ögonen.
Resan börjar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar