 |
| Någon mer än jag som reagerat på att det "enda arbetarpartiets" landsfader (aka stora, självgoda Mårran) |
 |
| blir mer och mer lik en annan storväxt landsfader (vad får du om du korsar en uggla och en vetebulle?) för varje sekund? |
Och ja, jag är medveten om att jag är basal som skämtar om deras något korpulenta kroppsform, men frånsett breda höfter så har de även andra gemensamma nämnare. Båda har hybris och är flitiga användare av härskarteknik. I fråga om penningar så uppvisar de slående likheter med både Joakim von Anka och Il Dulce: "en god affär för mig är en god affär för mitt rike!" (den ene ger sig själv en rejäl skattesänkning och ser till att den kvinnliga, polska städhjälpen betalas av dig och mig och den andra köper herrgård och tjänar storkovan på sina konsultjobb). Och båda älskar att klappa både Mona Sahlin och oss andra på huvudet. Stora Mårran tar det dock ett steg längre och dubbar oss till "det sovande folket". Och faktiskt, för en gångs skull måste jag hålla med honom. För jag förstår ingenting. Vad är det som händer? Hur svenska folket kan vilja ha fyra år till med stora, självbelåtna Mårran och hans gäng? Är det skatterna som förför? Anders Borgs manliga hästsvans? Retoriken? Den feta a-kasseavgiften? Missförstå mig rätt. Det är ju jättebra att sjuksköterskorna/poliserna/lärarna fått 300 mer i plånboken varje månad. Vad jag inte fattar är hur man kan nöja sig med den småsmulan när herr (ja, det är tyvärr fortfarande oftast en snopp) VD håvar in 2000. Men jag kanske helt enkelt är alltför dålig i matte för att få ekvationen att gå ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar